Om jag någonsin skulle få frågan om jag ljuger, kan jag lugnt svara ”Nej, jag ljuger aldrig”. Om jag skulle svara nej på en fråga där svaret är ja; det skulle vara att ljuga. Men ibland händer det att jag undviker att berätta sanningen, eller i alla fall hela sanningen. Frågan är om det att ljuga när man håller inne med vissa tankar och känslor? Och varför ska jag ge ett svar på en fråga som inte ställts? Vems ansvar är det att avgöra vad som är relevant?
På en middag med K. strax före jul får jag frågan ”Kommer du kunna vara helt ärlig?” Jag har just berättat om mina tankar att försöka hjälpa andra som söker en ny karriär vid 60+ genom att i denna blogg redogöra för mina erfarenheter av att söka nytt arbete och en ny väg i livet.
Sedan småskolan har K. och jag följt varandra genom livet. Få, om ens någon, känner mig så väl som hen. ”I samma stund som du får ett nytt arbete faller ju dina tankar om att dokumentera resan och då måste du ju ge upp bloggandet, hur gärna du än vill fortsätta”. Och tillägger med ett skratt som är så typiskt för K. ”Kommer du då kanske förvränga sanningen så till den grad att ingen vill anställa dig”
I ett större perspektiv kan jag verkligen ändå förstå K:s fråga. I den situation som jag idag befinner mig i; hur pass sanningsenlig kommer jag att kunna vara då det verkligen gäller? Kommer jag kunna visa att jag brinner för det arbete som jag sökt? Efter år av erfarenhet vet jag att en arbetsgivare vill anställa en som verkligen vill ha jobbet man rekryterar till. Jag tror att jag, liksom andra arbetsgivarrepresentanter, under en intervju märker om den som intervjuas är intresserad av tjänsten.
I en intervjusituation måste den som blir intervjuad vara ”naken”. En skicklig rekryterare kan också läsa av och mejsla fram det som behövs för den tjänst som ska tillsättas. Inför att jag framöver kommer att bli inbjuden till intervjuer så kommer jag att vara ärlig.
När man skalar en lök är de lager man låter vara kvar, de som behövs. I en intervju är rekryteraren den som med sina frågor skalar av lager för lager för att få se om den sökande passar för tjänsten. Är jag ärlig under intervjun och det leder till att jag inte får det söka arbetet, så är jag inte den person som de söker.
Ibland kanske inte ens jag inser sanningen. I veckan som gått har jag påbörjat två högskolekurser. Tillsammans omfattar de 22,5 poäng. Det vill säga det är 75% av heltidsstudier. Till dessa kurser tillkommer mina komvuxstudier i spanska. Före årsskiftet var jag helt säker på jag skulle klara att plugga samtidigt som jag arbetade heltid. Det har jag ju gjort så många gånger förr.
När terminen nu har startat så börjar jag undra om jag håller på att lura mig själv. Kurserna motsvarar faktiskt tillsammans 125 % av en heltid och de är intressanta; men kommer jag verkligen även kunna ge mitt arbete den kvaliteten som jag vill. Parallellt med att plugga och att arbeta så måste jag ju även sköta om allt som rör ”hus och hem”?
Redan efter en vecka överväger jag att skjuta kursen på Högskolan i Karlstad till hösten. Men det tar verkligen emot att hoppa av kursen. Det lilla jag läst hittills gör mig mycket sugen på att fortsätta. Är det att lura sig själv att skjuta på beslutet en vecka till?
En annan fråga är om min ärlighet kan komma att påverka mina möjligheter att få nytt arbete, såsom en annan vän, S. var orolig för? Hen frågade mig häromdagen ”Ska du verkligen publicera dina blogginlägg före det att du fått ett nytt arbete”. S. såg framför sig att arbetsgivare kommer läsa min blogg och låta det påverka sitt val av den som de vill rekrytera.
”Risken” är uppenbar. Jag har själv sökt på sociala medier när jag haft sökanden till arbeten jag rekryterar till. Jag har också valt bort sökande då inläggen i dennes medier inte hållit den språkliga kvalitet som jag ville ha. Men det har då inte varit innehållet utan texthanteringen som jag bedömt.
Ska jag bjuda in mina följare i andra sociala medier att hjälpa mig att sprida denna blogg? Jag drar mig för att göra det. Dels för att de som känner mig inte ska uppleva sig tvingade att göra mig en tjänst dels därför att jag vill vara öppen med sådant som jag kanske tidigare valt att inte prata om. Hur blir jag sedd när mina tankar sprids via bloggen?
Hur tänker du som vill följa mig i bloggen; vill du att jag ska vara mer formell och informativ i mina inlägg eller vill du att jag ska berätta hur jag tänker och känner kring mitt ”jobbsökeri”? Skriv gärna in din tankar i kommentarsfältet.
