Jag sätter mig i soffan och tar upp datorn. Klockan är efter 10 på kvällen och jag är nyss hemkommen från Scalateatern där jag sett föreställningen Avgång 23.11. Micke Säflund som skrivit bästsäljaren ”Med Kvantfysikens glasögon” bjöd efter föreställningen tillsammans med ensemblen på ett samtal med publiken om de vi precis upplevt.
Föreställningen är en översättning av en pjäs skriven av Don Allen (Tram 23.11). Jonas Nerbe som också spelar en av de bärande rollerna (som ängel) är också den som gjort översättningen till svenska. Han tillsammans med ytterligare sex sångare och en enmansorkester ställer i föreställningen en mängd existentiella frågor på sin spets.
Sex personer vaknar upp i en spårvagn och det står snabbt klart att alla dessförinnan har dött och nu ska lämna jordelivet. Men en av de sex har kommit med av misstag. ”Ängeln” som ska hjälpa dem över till ”andra sidan” har bara fem biljetter att dela ut till passagerarna.
Efter att ha hört allas berättelse under första akten får vi i publiken, i pausen, rösta på vem av de sex som ska skickas tillbaka till de levande. Föreställningen är ensam i sitt slag om att låta publiken avgöra hur föreställningen ska sluta det vill säga vilken av karaktärerna som ska få återvända till livet.
Efter föreställningen hålls en frågestund om livet, döden och varför vi undviker att prata om döden. Micke Säflund ställer retoriskt fråga om ”vad är jag i grunden övertygad om att livet är? Vem har övertygat mig eller vad? Eller har jag skapat denna övertygelse själv?”
Skådespelarna får frågan om slutet ofta skiljer sig från föreställning till föreställning. De berättar att de får olika slut men de slut vi bjöds på ikväll är det som oftast blivit resultatet av omröstningen. Jag är inte förvånad. Min insikt har länge varit att vi som individer inte är direkt unika utan att vi är ganska lika när det gäller.
Föreställningen och samtalet kommer sitta kvar i min hjärna ett bra tag. Inte minst därför att TV4 var där och spelande in första akten och att jag (och andra) i imorgon bitti kan se den på nyhetsmorgon. Det är läge att ställa klockan så jag inte missar det.
Även måndagens möten kommer också att bearbetas i min hjärna under ett tag framöver. Jag deltog på mitt första möte med Styrelseakademien. De hade bjudit in till lunch med efterföljande samtal kring vad som händer i omvärlden och hur vi som styrelse hanterat detta? Att ta in kunskap om och försöka förstå och analysera omvärlden är en viktigt fråga för styrelsen.
Robin Teigland, professor i strategi och digitalt ledarskap, samt entreprenörskap på Chalmers och Handelshögskolan i Stockholm inleder med att redogöra för sin forskning och kring PESTEL (hur styrelsen fördelar sin tid mellan Politik, Ekonomi, Socialt, Teknologi, Hållbarhet och Lagar).
Inledningen följdes upp med ett panelsamtal kring hur omvärldsanalys handlar om att se, förstå och bevaka samband, samt förutspå hur omvärlden förändras och hur företaget kommer att påverkas av de förändrade förutsättningarna. Om man inte förstår vad som händer finns det en risk att man inte kan säkra långsiktig överlevnad av företaget.
Inte minst diskuterades påverkan av digitaliseringen och hur AI måste handläggas och bedömas av styrelsen då det gäller dess påverkan på företaget. Vad hände i styrelserummet hos Kodak, Lehman Brothers och nu senast i styrelsen för Thomas Cook? Hur såg de på omvärldsbevakning och analys?
Detta möte följdes senare på eftermiddagen av ett samtal mellan mig och min rådgivare på TRR. Det var dags för mitt månatliga uppföljningsmöte. Vi diskuterade de tjänster jag sökt och resultat av senaste intervjun. Vi diskuterade också det samtal jag hade härom veckan med min före detta kollega och hur ett eventuell jobberbjudande kan påverka mig och min nuvarande situation.
Hens rekommendation är att, i första hand se till att jag får en anställning snarare än ett uppdrag. Även om en anställning kan ske via de olika ”gigföretag” som nu börjar växa fram för att administrera uthyrning, så tror hen att det in gråzon som jag bör forska djupare i innan jag går den vägen.
Det var nya tongångar mot vad hen sagt tidigare. Det kanske inte är så enkelt ändå att ta ett uppdrag på det sättet. Men först gäller det att fundera ut vilken eventuell ersättningsnivå jag kan acceptera om jag får ett erbjudande. Hur stor nedgång i månadsersättning kan jag klara mig på är den stora frågan?
