”I am the old broom, you are the new, good luck with your sweeping.” I sommar har SVT1 sänt Downton Abbey i repris. Till och från har jag sett serien. Det kan ha sina fördelar att arbeta hemifrån. En nackdel är att jag behöver ljud och rörelse omkring mig för att producera väl och ett sätt att få det är att ha teven på då jag arbetar. Men en nackdel är att ljud och bild också påverkar koncentrationen, liksom bra program.
Kontor med öppna landskap stimulerar min produktivitet. Det är lätt att skriva och lyssna samtidigt. Svårare är det med läsandet. När koncentrationen sviktar så har jag svårt att läsa in mig på olika texter. Men då kan man ju alltid gå in i ett läsrum eller ett så kallat tyst rum och hemma kan man ju alltid slå av teven.
Häromdagen såg jag ett inlägg på Twitter om att de nya lagarna från 1 juli innebär att anställningsskyddet förlängs från 67 år till 68 från och med 2020 och till 69 år från 2023. Den 18 juni tog riksdagen beslut enligt regeringens förslag med följande motivering:
I takt med att medellivslängden ökar och pensionerna behöver räcka längre, måste även arbetslivet förlängas. De som kan, vill och orkar arbeta längre bör ha möjlighet att göra det och då måste eventuella hinder tas bort, anser regeringen. Det är därför nödvändigt att anställningsskyddet förlängs, så att ingen under 69 år kan bli av med sin anställning på grund av sin ålder.
När man funderar på ändringarna som nu beslutats så kan det till förstone ses som bra, åtminstone för dem som redan har ett arbete. Men mina tankar roterar kring hur man som arbetsgivare kommer att väga in förändringarna när man vill rekrytera. Hur kommer ändringarna av LAS påverka viljan att anställa mig och andra som är 60+?
En arbetsgivare som anställer en person som är 63 måste räkna med att denna arbetar 5-6 år, det kan finnas fördelar i det, men man måste också räkna med nackdelarna. Hur kommer eventuella sjukdomar och annat påverka arbetsprestationen? Finns risken att denna oro innebär ytterligare en orsak att arbetsgivaren väljer en yngre kraft framför den äldre?
Ingenstans i regeringens förslag, i utskottets beredning eller i det medföljande reservationerna står det något om denna risk. Samtidigt så behandlades frågan under remisstiden. Civilekonomen, ett karriärmagasin som tar upp ämnen som är relevanta för akademiskt utbildade ekonomer, hade en artikel i frågan när förslaget om att höja åldern var ute på remiss.
Vi har ju ingen åldersdiskriminering, det vill säga i alla fall ingen uttalad sådan. Men forskningen visar gång på gång att det förekommer och jag kan tro att en hel del av tjänsterna som är utlysta går till dem som har en färskare utbildning. Och oftast är det sökande med färre levnadsår som har det framför oss andra äldre dito.
Dryga 300 anmälningar kommer till DO per år. Men jag är helt övertygat om att Clary Krekula, professor i sociologi vid Karlstads universitet, har rätt när hon i Civilekonomen säger att det finns ett mörkertal. För att göra en anmälning så måste man kunna leda i bevis för att det faktiskt förekommit en diskriminering. Det är nog få arbetsgivare som gör en sådan tavla.
En vän berättade härom dagen att hen varit på intervju för en tjänst som kommunikatör. Vi intervjuns slut så sade intervjuaren att de var oroliga för att hens troliga löneanspråk (baserade på kompetensen) inte skulle kunna matchas, dessutom så var man orolig för att vännens ålder och erfarenhet skulle vara problematiskt för chefen som var yngre och mindre erfaren.
Det är inte alltid som man så rakt på sak får höra dessa kommentarer men min tanke är att det ändå är bra att orosmomenten kommer upp till ytan så att man har en chans att bemöta eventuell oro. Själv skulle jag anse det vore toppen med en erfaren kraft som stöd för en chef som inte ännu lärt sig allt. Vilken enorm chans att ha en mentor för den aktuella chefen.
Det råder arbetskraftsbrist samtidigt som inträdesåldern på arbetsmarknaden är hög och medellivslängden ökar. Då blir det en förlust för samhället i stort att inte ta tillvara den äldre kompetens som finns, men det påverkar också pensionsutfallet” säger Annika Strandhäll till Civilekonomen som kommentar till paradoxen om höjt anställningsskyddet kopplat till forskningen om att åldersdiskriminering förekommer.
Men är det så att en höjd ålder för anställningsskyddet kommer innebära att inträde på arbetsmarknaden för oss som är äldre blir lättare? Jag tror faktiskt att det initialt kommer att bli precis tvärt om. Men med tiden kommer det kanske att lösa sig såsom Svenskt näringsliv säger i Civilekonomen: ”företagen vill hitta rätt kompetens, vilket bara blir svårare och svårare”
