På måndagsmorgonen är första väckningen 06:40. Andra 06:50, då sätter jag på tv-nyheterna vid tredje signalen 07:10 beslutar jag mig för att pallra mig upp ur sängen. Efter en snabb dusch och frukost är klockan strax före 08:00 och jag låser ytterdörren för att gå mot pendeltåget.
Jag är på väg till min första arbetsdag på åtta och en halv månad. Sakta går jag Kungsbron fram emot Tekniska Nämndhuset och väl i receptionen skickar jag ett sms till nya chefen och säger att jag finns på plats.
Hon kommer ganska omgående ned och jag blir inloggad i receptionen för att få mitt passerkort. Jag får välja kod själv och när jag fått kortet går vi upp till min nya enhet. Den avgående chefen och medarbetarna kommer successivt och hälsar. Jag tar tillfället i akt och tar i hand såsom jag fått lära mig av mina vänner biljettkontrollanterna.
Det är en vana som jag vill lägga mig till med, men den känns initialt ganska obekväm så vi får väl se. De flesta på enheten är ganska unga. Jag skulle gissa på att med några få undantag är huvuddelen under 40 år och de flesta är tjejer. Det är en blandning av de som arbetar med synpunktshandläggning och med felanmälningar.
När jag på kvällen läser igenom veckobrev som nuvarande enhetschefen skrivit under hösten ser jag att jag gjort en rätts så bra bedömning. Medelåldern är 36,9 och närmre 82% är kvinnor.Enheten består av 22 tillsvidareanställda och 16 timanställda. Därutöver har vi 2 inhyrda medarbetare. Jag gissar att hälften arbetar skift och hälften kontorstid.
Efter första arbetsdagens slut vid 17:30 känns huvudet fullproppat med information. Men när jag kommer hem känner jag mig ändå upplyft och läser igenom all information som jag via mejl fått från mina nya arbetskamrater. Innan jag gör kväll bokar jag också in alla möten i min almanacka som jag fått mig tilldelat på olika lösa lappar.
Tisdagen fortsätter i samma tempo. Möten från klockan 08:30 fram till 14:00. Därefter får jag tid att läsa på allt material som den avgående chefen mejlat mig. Eftersom jag är så snabbt i ”produktion” så ha inte IT hunnit med och leverera dator och inte heller mejladress.
Jag får läsa mejl som sänts till min privata dito på min Iphone. Det är mycket och texten är liten. Det är tur att jag fortfarande har ögonen någorlunda ok. Vid 15 går jag föra att möta upp en väninna för att äta julbord. Även det är mycket. Men sällskapet är trevligt och maten är god. Det är skönt att koppla av efter två hektiska dagar.
