Jag skyndar mig hem efter dagens styrelsemöte för att hinna se honnörsbordet på Nobelbanketten. Min systerdotter som nyss är utexaminerad från sin utbildning har fått äran att vara med och dekorera honnörsbordet. Det vill man ju naturligtvis se.
Hennes klass blev inbjudna att vara med mot löfte om att få delta på efterfesten. Mitt i arbetet så får de dock informationen att så inte kommer bli fallet. Det är alltså även ungdomar som man tror man kan diskriminera. Att tro att det endast är äran som sätter mat på bordet är inte så gångbart.
Efter att systerdottern pratat med Nobelstiftelsens chef har klassen i alla fall nu fått besked om att man ska få ett intyg på sitt deltagande. Ett intyg kan ha stort värde när de läggs till ansökningshandlingar då de söker jobb. Ett sådant intyg har ett värde som kan anses som god kompensation.
Mitt deltagande i styrelsen för Naturskyddsföreningens länsförbund Stockholms län är helt ideellt och tar mycket mer tid än jag räknat med. Det har nu gått dryga 8 månader och varje månad har krävt mellan 4-8 timmars arbete inklusive förberedelse och möten.
Jag hoppas att arbetsmängden blir lite mindre kommande år. Jag har ett år kvar på mitt deltagande så kommande årsmöte kommer besluta om att jag fortsätter på mitt mandat. Efter årsskiftet ska vi träffa valberedningen och diskutera vilka kompetensbehov vi har i styrelsen och vilka nya deltagare de bör leta efter.
Ekonomipristagarna Abhijit Banerjee och Esther Duflo, som just nu intervjuas i tv pratar om betydelsen av just ideella insatser. De har genom fältstudier tagit reda på vad som fungerar bäst för att lyfta människor ur fattigdom. I inslaget rekommenderar de oss att välja ett ideellt uppdrag. När vi väl börjat kommer vi inse att vi inte kommer vilja sluta. Jag tror och hoppas att det är sant även för mig.
Förutom att jag får komma in i en arbetsgemenskap genom min nya karriär som börjar om mindre än en vecka är en av fördelarna att jag också får fortsätta studera enstaka kurser på universitet. Under perioden som arbetssökande är den möjligheten begränsad parallellt med att få arbetslöshetsersättning.
Jag kan tycka det är rätt att möjligheterna begränsas. Det ska inte gå att leva på den ersättningen medan andra studerande måste ta studielån för att kunna leva under studietiden. Men jag tycker att begränsningen är för snäv. Det borde åtminstone vara så att man får studera i en omfattning som är motsvarande den man gör då man arbetar.
Idag kan man givet särskilda villkor få studera i högst 20 veckor under en ersättningsperiod om 300 dagar, samtidigt som man får a-kassa. Man kan också få a-kassa samtidigt som man sammanlagt 15 dagar under ersättningsperioden deltar i en utbildning eller annan aktivitet förutsatt att den syftar till att ge en orientering om olika yrken och utbildningsvägar, eller underlätta omställning från ett arbete till ett annat.
20 veckor är inte särskilt mycket har jag konstaterat och bara mina pågående studier i Spanska som jag fick avsluta tog en stor del av de veckorna i anspråk. Det innebär att de veckor jag hade kvar inte räckte till de kurser som jag ville gå under hösten. Alltså har jag inte läst någon kurs på universitetet sedan jag började söka nytt arbete.
Idag fick jag besked om att jag kommit in på sex av de 12 universitetskurser som jag sökt inför vårterminen. Två kurser är jag struken på med anledning av bristande behörighet (jag glömde bort att skicka in de intyg som krävdes) och de andra fyra har jag reservplats på.
Alla kurserna omfattar 7,5 poäng vardera, det vill säga var och en är halvtidsstudier så nästa steg är att välja vilka kurser jag ska tacka nej till. Det kommer att bli svårt men nödvändigt. Jag får lov att bestämma mig i helgen för senast den 16 december måste de ha mitt besked. Närmast ska jag förbereda mig inför att träffa mina nya arbetskamrater.
