”Det är en veritabel succé”. ”Vi utreder det som polisen idag inte mäktar med att utreda. Mordförsök, grova våldtäkter, grova utpressningar… ja vad är det mer? Så börjad det och längre fram i intervjun berättas att deltagarna i gruppen snittar med mellan 40 till 45 års yrkeserfarenhet. Man imponeras.
Det är häromkvällen jag hamnar framför Brottsjournalen på TV4. Professor GW Persson träffar ett gäng utredare som nu efter pensioneringen återgått i tjänst för att genomföra ett antal utredningar som blivit liggande på hög. Jag googlar på silverrävar och ser att SVT också rapporterade om dem i april då gruppen var nybildad.
Gruppen leds av två poliser på heltid och består därutöver av nio pensionerade utredare som har avbrutit sin pension för att lösa den växande högen utredningar om grova brott. Tillsammans har de 450 års erfarenhet. De erfarna utredarna som nu driver utredningarna framåt, arbetar på timbasis.
Jag hoppas gruppen lyfts fram vid alla tillfällen då ålder och kompetens ska diskuteras. De är ett utmärkt exempel på att ålder och den erfarenhet som man bygger upp genom åren är en styrka. För mig är det självklart och har alltid varit det. Jag undrar ibland vad arbetsgivare är rädd för?
Är det så att yngre chefer inte vågar ha medarbetare som är äldre och mer erfarna. Är det så att man som rekryterande chef tror att äldre personer är fast i sina rutiner och inte är lyhörda för ändringar i organisationen. Jag drar mig till minnes en undersökning som LinkedIn presenterade 1 april på HR-personal.
I denna säger cheferna att yngre sökanden har utbildning, självförtroende, analytisk förmåga och villighet att lära in ny kunskap. Fördelarna med äldre arbetskraft är att de har relevant kunskap och erfarenhet, tålamod och helikopterperspektiv.
I en betydligt äldre undersökning (från 2012) som TRR gjort och som också ligger som information på deras hemsida, finns en folder med titeln ”Du har fel ålder”. Sex personer från olika generationer intervjuas i denna om deras inställning till ålderns betydelse. Två av dessa är professor emerita Bodil Jönsson och samhällsdebattören Gunnar Wetterberg. Ett avsnitt presenterar TRR:s undersökning om attityden till ålder.
I undersökningen anger drygt var tredje svensk att de har upplevt att åldern varit ett problem då de sökt arbete. 6 procent anser att åldern varit ett problem varje gång de sökt jobb. Andelen är störst bland den yngsta åldersgruppen, 18–24 år, de som är över 45 år och bland dem som är arbetslösa.
Vid tiden för undersökningen svarade 51 procent av svenskarna att de anser åldersfixeringen på arbetsmarknaden har ökat, 34 procent säger att de inte har någon uppfattning i frågan och 15 procent svarade nej på frågan om åldersfixering på arbetsmarknaden förändrats de senaste fem åren.
Undersökningen gjordes 2012 och omfattar alltså förändringar från 2007. Jag skulle gissa att det inte skulle bli samma svar nu. Diskrimineringslagstiftningen, Pensionsöverenskommelsen och som en konsekvens därav delegationen för senior arbetskraft borde ha påverkat rekryteringen. Deras arbete har säkert lett till uppfattningen om att det inte är lika illa längre.
Regeringen och Pensionsgruppen ville under 2018 se en mer inkluderande och åldersoberoende svensk arbetsmarknad. Därför tillsatte de delegationen för äldre arbetskraft. Den har som uppgift att motverka åldersdiskriminering och hitta möjligheter att bättre ta tillvara äldres erfarenhet och kompetens.
Delegationens uppdrag ska slutredovisas till Socialdepartementet senast den 1 oktober 2020, och resultatet är en del av Pensionsgruppens uppgörelse om långsiktigt höjda och trygga pensioner. Det innebär Just nu att de har ytterligare ett år att arbeta på. Vi får väl se hur resultatet blir när det presenteras.
