”Anledningen till att vi har ett språk är för att kunna sortera våra tankar” säger Julia Uddén som forskar om språkutveckling och det symposium som jag deltar på denna måndagskväll. Julia är inbjuden för att guida oss i kognitiv inlärning om språk.
När jag hör henne tänker jag på det avsnitt av dr Phil som jag lyssnade på, på min promenad ner till Scalateatern. Han frågar en ung tjej vad hon sade till sig själv. ”Jag är värdelös” är hennes svar. Dr Phil förklarar för henne och tittarna att vi hinner formulera 125 ord i minuten när vi pratar.
Antalet ord per minut som vi tänker är däremot mellan 1250 – 1400. Meningen hon säger sig själv kanske 100 gånger om dagen repeteras i hennes hjärna 10000 gånger samma dag. Inte konstigt att hon trot på det som hon intalar sig.
Och givet att det är sant som han påstår, är det inte konstigt att det faktiskt är som Julia Uddén säger, att språket är till för sina egna tankar och inte alls såsom de 200 i salongen tror när vi får den retoriska frågan, det vill säga att det är för att kunna kommunicera med andra. Hennes tal har rubriken: Vad gör oss mänskliga? Språk, inlärning och hjärnans standardnätverk. (Hon kallar vår hjärnas nätverk ett chefsnätverk, kul tycker jag)
Julia inleder kvällen och hon berättar bland annat om Turingtestet som används för att utröna om en dialog är med en människa eller en AI, när dialogen hålls med någon som man inte ser. Om man inte kan avgöra om den man pratar med är en människa eller maskin, så uppfylls kriteriet för mänsklig intelligens.
Hon berättar också om att AI inte klarar pragmatik. Det låter lugnande. Det finns alltså något som AI inte klarar. AI har inbyggd information samt inlärning med uppskalad input. Pragmatisk information saknas. Julia påstår att uppskalad input är svårt för motor/handling relativt sensorisk. Pragmatik däremot länkar båda.
Även neurologen Martin Ingvar som deltar på symposiet håller ett resonemang om språklig pragmatism och han för också fram tesen att för att kunna återskapa mänsklig kognition i en maskin måste vi förstå hur originalet fungerar. Han undersöker frågan om hur vägen fram till att skapa AI på riktigt ser ut?
Martin Ingvar berätta om tekniken med deeplearning som innebär att maskinerna kan lära sig själv genom att pröva olika scenarier/bilder för att utvärdera och komma fram till en slutsats. Det är datorernas allt större beräkningskraft som möjliggjort det. Jag undrar varför inte tekniken med deeplearning kunde användas dålig tidigare under dagen ansökte om höjd kredit.
Då jag gjorde min ansökan skiljde sig svaret från tidigare svar. Jag har tidigare fått ansökan godkänd med vändande mejl. Men denna gång får jag besked om att jag får vänta på att ansökan ska undersökas. Förmodligen därför att jag angett att jag för närvarande inte har något jobb.
Ett dygn senare får jag ett mejl: ”Din ansökan om ändrad köpgräns är beviljad. Din nya köpgräns gäller omgående. Om du har några frågor är du välkommen att kontakta Kreditavdelningen”. Jag tänker att med hjälp av deeplearning borde jag väl kunnat ha få ett svar direkt.
Gabriel Skantze på Furhat utvecklar datormodeller som gör det möjligt för datorer och robotar att samtala med människor, han har med sig en sådan robot på scenen och gör en demonstration. Trots en lyckad sådan verkar alla talare eniga om att det är svårt att bygga en maskin som kan lära sig nya saker och kommunicera med all den tvetydighet som mänskligt språk rymmer. Hur ska AI kunna tolka frågan: Vet du vad klockan är?
Skantze redovisar att detta är en av flera utmaningar som är framför oss i utvecklingen. Dels ska vi få AI att lära sig från få exempel, att få den att återanvända kunskap och att förstå mänskliga interaktioner, humor och kreativitet men framför allt hur ska vi kunna lita på beslut fattade av AI.
Jag får en känsla av att min oro för vad AI för med sig kanske är överdriven. Men denna förtröstan ändrar sig då Martin Ingvar också säger att 40 % av jobben kommer vara borta 2035. Han exemplifierar det med att hela advokat-”industrin” redan nu håller på att organisera sig för det faktum att vilken AI som helst till exempel kan skriva ett äktenskapsförord.
År 2035 kommer jag inte ens vara 80 fyllda. Det innebär att jag troligen (förhoppningsvis) kommer vara med om denna förändring. Jag kommer få veta om min spådom att vi kommer få ett stor problem med arbetslöshet bland alla invånare, inte bara i Sverige utan i hela världen, kommer infrias. Effekten på demokratin tror jag också kommer bli nattsvart. Jag hoppas inte det, men jag skulle inte bli förvånad om jag får rätt.
