Jag ser att himlen är knallblå när jag vänder mig om i sängen och ser ut genom sovrumsfönstret. Jag har nyss vaknat upp till ännu en härlig höstdag. Jag känner mig glad och upprymd och funderar på vad det är som får mig att må så bra. Det känns som en sten lyfts från mitt bröst.
Och kanske är jag med den analysen på rätt spår. Igår skickade jag nämligen äntligen in min inlämningsuppgift till Karlstad universitet till kursen i Fotografins filosofi. En kurs som jag borde ha avslutat i mars redan och som skulle varit avslutad om jag lämnat in min avslutande uppgift.
Inlämningsuppgiften kan lämnas in fram till den 30 september då kursens hemsida plockas ned. Min vana trogen börjar jag under lördagen med slutputsen på texten i inlämningsuppgiften. Jag har under augusti och september läst in mig på den sista kursboken, de andra två läste jag redan i mars då jag också påbörjade rapporten.
Förmodligen är det just det faktum att jag redan gjort klart det mesta av uppgiften som gör att jag inte kan släppa tanken på att faktiskt avsluta kursen. Jag tvingar mig själv att ägna hela lördagen och söndagen att skriva klart texten. Sedan tar jag också ett antal timmar av måndagen för att finputsa det sista och på att lägga in alla referenser såsom skolan kräver.
När jag väl denna morgon kommer upp ur sängen packar jag träningsväskan och lägger också ned kursboken i väskan. Efter frukost går jag sedan i maklig takt förbi biblioteket och då jag kan lämna tillbaka kursboken faller ytterligare en sten från bröstet. Flera kilo lättare går jag vidare till simhallen och dagens pass i vattengymnastik.
Hela dagen känns det som jag har ett litet småfånigt leende på läpparna. När jag går hem från badet går jag utmed Årstaviken och tar mig tid att sitta på en bänk och titta ut över vattnet. Det blåser en hel del men luften är ändå ljum och solstrålarna värmer i ansiktet.
På kvällen är det styrelsemöte i Naturskyddsföreningens länsavdelning. Riksorganisationen har tagit ett inriktningsbeslut på framtida organisation och i slutet av veckan har de bjudit in oss till möte för att diskutera konsekvenserna av beslutet. Förslaget väcker många frågor om oklarheter inför framtiden. Ordförande ber mig vara med på mötet och jag ser det som en möjlighet att få mer information om hur de tänker.
Det ska bli intressant att vara med på mötet men också att få kunskap om hur riksorganisationen tänker. Jag är denna dag egentligen uppskriven på reservplats på en styrelseutbildning, men jag vill utan tvekan hellre gå på detta möte. Därför skickar jag ett mejl och tar tillbaka min plats på väntelistan.
Idag är det den 1 oktober och en ny månad med krav på administration av mitt projekt att hitta en ny karriär. Jag ska inom 14 dagar efter månadsskiftet skicka in min aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Uppdateringar gör jag dagligen så rapporten är i princip alltid uppdaterad. Men innan jag skickar in den vill jag ändå ta mig tid att gå igenom posterna. En uppgift för morgondagen.
Min mapp med intressanta jobb att söka innehåller just nu endast ett jobb. Sista ansökningsdagen på jobbet är den 6 oktober. Jag har hittat ytterligare ett jobb som ligger i mejlen och som jag ska granska lite närmre. Där söker de interimskonsulter och jag börjar väl acceptera att det börjar bli dags att hitta fler anställningsformer för att utvidga basen för att få ett arbete.
Jag ska kanske ägna en del av morgondagen till att söka fram olika andra jobb som kan vara av intresse. Jag undrar om det är så att jag ska pröva andra former för att söka jobb. När jag gick från biblioteket i morse så hittade jag en rekryteringsbox. Kanske detta sätt kan vara att via ny teknik hitta ett jobb.
Samtidigt undrar jag vilket behov boxen fyller. Just nu verkar det ju inte vara så att det är svårt att hitta folk att anställda. Jag undrar hur boxen ska finansieras. Vem har något att vinna på att placera ut boxar för rekrytering. Speciellt i vårt digitaliserade samhälle där det mesta löses på internet. Har du något förslag på användningsområde?
