September har börjat och jag har varit arbetssökande i fem månader. Efter en intensiv jobbsökarmånad i augusti öppnar jag mappen med intressanta jobb för första gången denna månad. Jag konstaterar att sista ansökningsdag för två av de tjänster som ligger i mappen redan passerats. Jag har missat deadline och undrar om luften gått ur mig.
Jag förpassar dessa jobb till arkivmappen och konstaterar att jag endast har en tjänst som ligger kvar. Sista ansökningsdag på den tjänsten är 20 september så nu gäller det att återigen börja söka bland utlysta tjänster för att hitta nya utmaningar som kan intressera mig.
Jag scannar tänkbara hemsidor för aktuella utlysningar. Ganska omgående snubblar jag över en artikel om en person på ny tjänst. Jag känner snabbt igen tjänsten som en av de som jag sökt men inte fått. Rekryteringen handlades av en extern byrå och den 12 augusti fick jag ett enkelt mejl som svar på min ansökan från i juni.
”Vi måste dessvärre meddela att vi gått vidare med andra sökanden den här gången. Vi vill önska dig lycka till med ditt fortsatta sökande och ser du något annat uppdrag som passar din profil är du varmt välkommen till oss igen.” Mejlet innehåller ingen förklaring till varför min ansökan inte fallit dem på läppen.
Alla som känner mig vet att jag är nyfiken av naturen. Alltså söker jag (istället för annonser) vidare på personen som fått jobbet. Den som fått jobbet denna gång är en man, han är 42 år och tillträder jobbet i oktober. Jag antar att det är efter uppsägningstiden från sitt nuvarande jobb som han haft i närmre nio år.
På LinkedIn kan jag se att han har en erfarenhet som är en spegling av den som efterfrågades i annonsen. Jag kan utifrån det CV han lagt upp, förstå att man väljer honom. Det skulle jag också gjort om jag var rekryterare. Den kommande chefen citeras i medierna där hen säger att han ”med sin kompetens lyfta kommunikationen ytterligare ett snäpp”. Det tror även jag kommer att ske.
När jag nu går igenom annonserna hos TRR ser jag att det endast finns 92 som uppfyller mina kriterier. Det är bara hälften av vad det brukat vara hittills. Jag tycker det är lite konstigt då perioden från nu och fram till oktober/november borde fyllas av tjänster som folk lämnar då man under sommaren omprövar sin tillvaro. Men det kanske är för tidigt ännu. Först ska de ju hinna hitta nytt och dessutom säga upp sig.
Av de 92 tjänsterna plockar jag i alla fall ut fyra som verkar mer intressanta. En av dessa har sista ansökningsdag i morgon och en annan i övermorgon. De andra två har jag lite mer tid på mig att bedöma och samla fakta kring.
Efter att även gått igenom Arbetsförmedlingens platsbank kan jag konstatera att endast ett av jobben de har är intressant och lämpligt för mig. Men jag måste erkänna att jag gör det med tvekan. Placeringen är i Linköping. Jag noterar också att de flesta av alla jobb som de kan förmedla är utanför Stockholm. Många är faktiskt i Göteborg. Det är ett hett område.
Av utlysta tjänster som jag tidigare gått igenom har få av dem legat utanför länet. Men mot bakgrund av att mängden lediga jobb just nu verkar minska och de som jag hittar är utanför länet så undrar jag om det är inledningen på en ny trend eller bara så att inte bara jag utan även arbetsmarknaden tappat luft.
När det gäller min egen andhämtning så är jag helt övertygad om att jag kommer få ny luft under vingarna ganska snart. Jag hoppas att detsamma gäller arbetsmarknaden. Till dess får jag väl fokusera på att fortsätta utveckla mig såsom planerat. Jag ska nu skriva till A-kassan för att söka fler orienteringsdagar och hoppas det går snabbare denna gång.
