”Du har tidigare haft höga chefsjobb, vad kan få dig att trivas med detta chefsjobb?”. Jag får frågan halvvägs in i intervjun och funderar några sekunder på mitt svar. Det kommer från magen. ”Jag är helt prestigelös, för mig är det viktiga att jobbet är intressant och meningsfullt.”
Jag berättar om när min tidigare chef meddelat att jag skulle bli ersatt att en extern kommunikationschef och jag fick välja på att sluta på dagen med lön under uppsägningstiden, eller slutföra projektet som jag påbörjat för att utveckla, effektivisera och avlasta vår kundtjänst som under fem år fått allt fler kundkontakter utan att få ökade resurser.
För mig var valet enkelt. Genom att fortsätta med projektet kunde jag göra nytta. Att det skulle innebära en knäck på min prestige var aldrig en fråga som oroade mig. Genom att vara kvar med projektet skulle jag kunna hjälpa såväl organisationen som den konsulten som blev kommunikationschef istället för mig. Så svaret på frågan är med eftertryck att jag är prestigelös.
Idag kommer jag fram en halvtimme före intervjun börjar går jag runt i området eftersom jag aldrig varit här tidigare. Fem minuter före utsatt tid anmäler jag mig i receptionen och blir hämtad av min kontaktperson. Vi åker upp till plan åtta och kontaktpersonen lämnar över mig till verksamhetschefen och två medarbetare.
Alla tre ska under dagen genomföra ett antal korta intervjuer för att lära känna kandidaterna lite bättre. Därefter berättar de att de avser återkomma med en fördjupad intervju med de av dem som sökt som de tror kan vara lämpliga för jobbet.
Det blir ett bra samtal och jag får svar på de frågor jag har. Deras frågor väcker också en del funderingar i mig. Bland annat har verksamhetschefen en bild från min ansökan att jag arbetat mycket med utveckling och avveckling. Hen undrar hur intresserad jag är av att arbeta i driften.
Jag inser att jag nog bör fundera över att se över ramtexten i min personliga presentation. Jag har ju även arbetat med driftfrågor och tycker att jag behärskar såväl det som utveckling. Man måste känna processen för att om det behövs kunna hitta förbättringar i den. Och ju bättre man kan den desto snabbare ser man utvecklingsbehoven.
Efter lunch simmar jag mina längder i utomhusbassängen och jag önskar att de skulle ha öppet badet några veckor till. Eftersom dagens intervju blev kortare än jag tänkte mig hann jag precis i tid till vattengymnastiken och när jag därefter simmar i utomhusbassängen för sista gången i år har jag gott om tid att fundera.
Förutom behovet av att ändra min presentation funderar jag över beskedet jag fick från A-kassan i onsdags. Orienteringskursen godkändes (25 dagar efter ansökan) och dessutom godkände de att jag kunde studera 2-poängskursen i grundläggande AI i 13 veckor (det är vad jag har kvar efter att läst Spanska med deras godkännande i 7 veckor). Kursen är visserligen endast 53 timmar, men den är utspridd över 20 veckor.
Dels är godkännandet väl sent påkommet. Kursen börjar på måndag och egentligen har jag redan avskrivit den. Dels räcker inte de godkända 13 veckorna hela studietiden. Mina funderingar landar i att det kanske är så att jag ska meddela att jag avstår studierna trots att de är intressanta och enligt min bedömning nödvändiga för framtiden.
I badhallen snubblar jag över en bekant som också ägnar dagarna till att hitta nytt jobb. Medan hen fikar sitter vi och jämför hur det går för oss båda. Vi diskuterar vad man kan göra för att inte låta nuvarande situation påverka självkänslan. Jag berättar om mina utbildningar och tipsar om kurser som hen kan gå. Men också att jag sett till att få ett schema även över friskvårdsaktiviteter.
Under augusti har jag mest ägnat tid åt att söka jobb. Sammanlagt 12 ansökningar har jag fått iväg. Av dessa har jag redan fått ett nej-tackmejl från tre. Intervjun som jag var på idag var en tjänst som jag sökte redan den 11 juli. Man kan alltså tänka att det kan ta lite tid innan övriga återkopplar.
Överlag är jag nöjd med veckan som gått och jag tycker att den lett mig framåt på flera olika plan. Nu ska jag avsluta fredagen med att se Bowie: the five last years som sänds på TV. Även om den pågår en bit in över midnatt är det värt att ägna en del av kvällen till filmen, eller vad tycker du?
