”Det kanske är någon som har användning för dem” är svaret jag får från den person som jag studerat vid återvinningsstationen. Mannen i 50+ åldern står vid behållarna när jag passerar dem på väg ner till badet. Efter att sett när han försökt lägga kartor, metallstänger, julgransfot (!), sopkorg och annat material i behållarna kan jag inte hålla tyst utan frågar hur han tänker då behållarna endast är till för förpackningar och tidningar.
Mannen tittar på mig och fortsätter med sitt plockande ur soppåsen efter att ha förklarat att han tänker på andra. Jag försöker hålla mig lugn och berättar att ingen kommer att få möjlighet att plocka åt dig det han vill någon annan ska få del av då sorteringen sker automatiskt. Det enda som sker är att det som är sorterat förstörs och att kostnaderna för hanteringen ökar.
Medan jag står där och försöker få ett vettigt svar kommer en annan dam till stationen. Hennes första replik är ”har vi en soppolis här”. Sedan börjar hon lägga in sina förpackningar samtidigt som hon kastar menande blickar på mannen. Det förvånar mig att hon omgående tar mannens parti.
Jag försöker förklara att det hon har med sig är förpackningar vilket det inte finns en tillstymmelse av i det mannen så noggrant sorterar och placerar ovanpå den behållare som han tycker borde ta emot materialet. Men mitt försök att få en bundsförvant biter inte på damen. Istället är det mig hon ger skit. Hon efterlyser att jag ska ha ett vuxet resonemang. Jag gapar av förvåning.
Egentligen skulle jag väl inte längre bry mig om de problem som skapas av felaktiga sorteringar. Jag vet att jag professionellt egentligen inte längre har något med detta att göra, men jag är fortfarande engagerad och samtidigt undrar jag som kommunikatör vad som gör att mannen i detta fall inte följer instruktionerna och vad som skulle kunna ha påverkat en person som denna att faktiskt göra rätt.
När jag vandrar ner mot badet inser jag att svaren inte gjort mig klokare men samtidigt inser jag att fråga är enda sättet att få kunskap om vad man ska göra för att få folk att göra det man vill. Det är ofta inte så som man vid första tanken tror. För att veta måste man fråga. Problemet är att hitta personer att fråga om varför de lägger annat än förpackningar och tidningar i behållarna. De flesta man ser gör ju rätt.
Beträffande mina pågående ansökningar har jag i dagarna fått två mejl som berättar om läget i rekryteringsprocessen snarare än att förmedla ett klart nej-tack. Den första är för min ansökan som kommunikationschef där rekryteraren skriver:
”Inget är klart förrän kandidat har signat, så håll ut. Jag vill även tillägga att intresset för rollen har varit enormt (igen detta ord) , där hållbarhet och kommunikation har triggat igång många. Jättemånga duktiga kandidater, med enorm (en gång till) erfarenhet och kunskap.
Hen fortsätter med att förklara att: Mitt urval har byggt på marknadsbredd, affärstänk, djupare kunskap/intresse för kommunikation och PR samt ledarerfarenhet i kombination med hållbarhetserfarenhet. Men som jag sagt inget är klart än! Hen avslutar med att uppmana mig att sitta still i båten!
När jag läser mejlet får jag klart känslan av att jag inte kommer att gå vidare och funderar om det inte hade varit bättre med ett klart och tydligt nej-tack mejl. Nästa mejl är ett som mer är ett kvitto på den tjänst jag sökte i går. De skriver:
”Tack för din ansökan/intresseanmälan! Urvalsarbetet kommer att påbörjas så snart ansökningstiden gått ut. Har du inte hört något inom sex veckor efter att sista dag för ansökan har passerat, har vi gått vidare med andra kandidater”
Såsom jag begriper mejlet så kommer de endast höra av sig om de vill gå vidare med min ansökan. Skulle det inte vara aktuellt så kommer jag inte att få någon återkoppling alls. I mejlet står att tillsättningen endast kommer meddelas på anslagstavlor inom företaget. Som om jag och andra externa sökanden kommer att kunna se detta?
Nu närmast väntar mig en intervju på fredag. Det ska bli spännande och som ytterligare en positiv avslutning av inlägget kan jag berätta att jag i lördags faktiskt fick ett positivt svar på den ansökan som styrelsemedlem som jag gjorde i fredags. ”Kul att du tycker vårt företag verkar vara ett spännande bolag med stor framtidspotential, det tycker vi också. Jag och min styrelseordförande kommer närmaste två veckorna att gå igenom alla intresseanmälningar och återkomma så snart vi kan.” Bara att vänta alltså.