Ska jag verkligen söka jobbet som jag blev tipsad om? Återigen läser jag igenom kraven som anges i annonsen. De flesta krav kan jag med säkerhet säga att jag lever upp till, men inte alla. De söker någon som arbetat med försäljning inom detaljhandeln. Om jag skulle få jobbet, kommer de då avslöja mig?
”Jag har inte arbetat direkt med försäljning, ej heller har jag arbetat inom detaljhandeln, men jag är nyfiken och har lätt för att lära nytt” . I det personliga brevet jag bifogar, väljer jag att berätta om mina brister. Jag skickar in ansökan och väntar.
Den som söker ett jobb som hen är fullt kvalificerad för, siktar för lågt. Det skriver Art Markman, professor i psykologi och marknadsföring, i en artikel i Harvard Business Review. Istället borde ribban läggas så att det finns utrymme att växa in i rollen.
Arbetsgivare väntar sig att den nyanställde kommer att ställa många frågor, behöva vägledning och säkert också göra ett och annat misstag på vägen. Saknar du någon eller några av kompetenserna som efterfrågas i annonsen för drömjobbet? Sök ändå, tycker professorn.
Markman anger tre skäl till varför man ändå ska söka jobbet fastän att man inte kan skicka in en ansökan där man kan bocka av alla rutorna. ETT: bedragarsyndromet, TVÅ: utmaningar utvecklar och TRE: Annonsen är endast en lös kontur av tjänsten.
Bedragarsyndromet är känslan av att på något sätt ha lurat till sig sitt jobb utan att egentligen inte vara tillräckligt kvalificerad. Det handlar om självförtroende. Här gäller det att inte oroa sig för att bli ”genomskådad”. Tänk istället på att många har lärt sig sitt yrke på jobbet, även om de kanske utstrålar något annat.
En ny tjänst är en utmaning, och så bör man se på den. Det vill säga se den som ett hinder som kan bestigas. Skifta istället fokuset från ”talang”, som är något du antingen har eller inte har, till ”färdigheter” som alla har möjligheter att lära sig. På så sätt fås rätt inställning till att ta sig an det nya.
Den lista över önskvärda kunskaper som man ser i annonser ska tolkas som en lös kontur av vad man kan vänta sig att tjänsten kan komma att handla om – och alltså inte som en kravspecifikation där man måste uppfylla alla punkter. Men det gäller också att vara realistisk när man bedömer de angivna kraven mot de erfarenheter som man faktiskt har.
De flesta tjänster jag valt ut för att söka under juli är sådana som har en kravlista där jag känner mig bekväm med de förväntningar som tjänsten ställer. I de fall jag inte helt följer kraven kommer jag att ange att jag är nyfiken och vill lära mig det. Det är en risk naturligtvis. Såvitt jag förstår är rekryterare inte så säkra på att vi som är erfarna faktiskt vill lära nytt. Konstigt, men det har bekräftats bland annat i LinkedIns undersökningar.
Som det ser ut nu så verkar samtliga tjänster jag tänkt söka ha en extra lång ansökningstid med ansökningsdag i augusti. Endast några få har sista ansökningsdag i juli. En har till och med ansökningsdag i september. Jag har ändå bestämt mig för att i juli skicka in minst två ansökningar per vecka så vissa kommer få ligga till sig hos rekryterarna.
De svar jag fått (automatiska) på ansökningarna hittills säger: ”tack för din ansökan! Vad roligt att vår annons till jobbet väckt ditt intresse. När ansökningstiden har gått ut påbörjar vi urvalsprocessen. Om du blir kallad till anställningsintervju ber vi dig ta med de betyg och handlingar som styrker ditt CV.”
Man kan alltså tro att det inte kommer ske så mycket med anledning av mina ansökningar nu under juli. Även rekryterare måste ju också ha semester. Och dessutom är det troligen så att den som rekryteraren jobbar åt också har semester. Låt oss hoppas på att de har semester samtidigt.
Almedalsveckan, månadens första, var intensiv på många sätt. Veckan därefter sökte jag två jobb. En tjänst som administrativ chef och en som handläggare. De två tjänsterna var en bit utanför mitt normala sökområde. Men båda låter mycket intressanta. Den senare är dessutom ett vikariat. Det måste väl passa arbetsförmedlingens krav på ett brett ”jobbsökeri”.
Hittills har jag inte hört något från de jobb där jag ännu inte fått några svar. Inte såsom skedde under Almedalsveckan där nej-taken bara rasade in. Det är väl också ett tecken på att rekryterarna har ledigt. Jag tror kanske inte jag behöver ha dåligt samvete för att jag i juli inte sökt så många jobb.
Min roadtrip till Kalmar och Öland i veckoslutet gav därför en härlig vila så nu kan att jag ägna mig åt att söka jobb med nya krafter. Jag väljer att fortsatt hålla en lägre profil när det gäller inlägg här i bloggen, det kanske du som läser tycker är lika bra eftersom aktiviteten på jobbsökningen är låg. Jag hoppas det. Jag hoppas också att även du får välbehövlig vila.
