Idag kom nyheten att Gustav Fridolin, 36 (MP) har fått nytt jobb. I höst börjar han som lärare vid allmän linje på Stadsmissionens folkhögskola i Liljeholmen. I en intervju i Aftonbladet säger han att: Eleverna är till stor del unga vuxna som av olika skäl inte fått med sig gymnasiebehörigheten. Enligt artikeln hittade han jobbet i en annons hos arbetsförmedlingen. Jag undrar hur det gick till egentligen.
När vi gick in i juni gick jag igenom tjänsterna som utannonserades hos Arbetsförmedlingen och >trygghetsrådet och som passade min utbildning och kompetens. Av dessa så kan jag konstatera att flera egentligen inte passar, när jag tar mig tid att läsa kravspecen mer i detalj.
Av de 17 olika annonserna jag plockade ut i början av månaden har jag sökt sex stycken. Flera som jag pockat bort kräver en kompetens om jag antingen inte har eller vill leverera och är därför tjänster som jag inte heller tycker att jag ska söka när allt kommer till kritan.
Fridolin får jobb ganska omgående efter att han börjar söka. Vad kan det bero på? Ja, bland annat beror det säkert på att han ju inte har fyllt 40 ännu. Men vad skriver man i sitt CV när man varit både minister och partiledare. Även om rekryteraren, mot förmodan. inte känner igen namnet så måste väl bakgrunden slå ut eventuella andra sökande till tjänsten?
I dagarna har jag börjat förbereda mig för min resa till Gotland. Boende verkar ordna sig även om det ännu inte är helt klart. Ett antal seminarier har jag planerat in för att gå på. Tänker mig i år att gå på sådana som riktar sig på kommunikation men också på dem som har olika infallsvinklar på effekterna av digitalisering och AI.
John Mellkvist från Mindmakers, som fler än jag följer på LinkedIn, är föredragshållare på några seminarier som jag ska försöka gå på. John har valt att på LinkedIn systematiskt uppmärksamma frågan om ålderism. Han har som strategi att dagligen lägga upp ett inlägg i frågan. Det är alltid intressant dels att följa honom dels att fundera kring hur hans inlägg stimulerat fler att berätta om sina erfarenheter på arbetsmarknaden.
Jag funderar varför det blir så att en konsult som berättar för omvärlden hur det är på arbetsmarknaden når denna uppmärksamhet. Mitt intresse för frågan väcktes av att jag saknade någon som med egna erfarenheter som grund pratade om ålderism eller någon som faktiskt söker arbete för att utnyttja kommande fem – sju yrkesverksamma år för att utveckla sin kompetens.
Under midsommarhelgen har jag varit bland vänner där faktiskt fler än vad jag visste om var personer i min ålder och som är arbetssökanden. Mina funderingar kretsar under helgen kring vad som gör att vi är fler som ännu inte fått arbete.
Dem jag pratar med är smarta tjejer som söker olika arbeten som passar deras kompetens och deras förutsättningar. Liksom jag är de personer som har bra CV men som ändå inte blir kallade till intervjuer. Och blir de kallade så är det som en bland flera sökanden.
Jag söker vidare bland de jobb som jag upplever passar mig kompetens. Jag är kanske blåögd men om jag själv skulle rekrytera vore ålder det som kom i sista hand när jag granskade de sökande. Hur skulle du själv göra?