”Du har ju inte varit utan jobb särskilt länge ännu” säger rekryteraren på intervjun jag blivit kallad till i början av veckan. Jag vet inte riktigt om jag håller med. Min syn på mitt nuvarande tillstånd är att jag haft full jobb men jag medger att jag inte varit arbetssökande länge ännu.
Hur ska man hantera omgivningens attityder när en av de första frågorna man ofta får från nya man träffar är ”…och vad jobbar du med”? Jag har landat i att varken kalla mig för att ”jag är mellan jobb” eller att ”jag är arbetslös”. Att söka jobb är ett ganska omfattande arbete. Och det är det jag gör. ”Jag söker jobb”, det är det jag svarar vid tillfällen när jag får frågan.
Därefter fyller jag på med att jag oftast söker jobb inom kommunikation eftersom det är det jag arbetat med senast, men jag berättar också om att jag även tittar på annonser inom verksamhetsutveckling, projektledning, HR eller annat med inriktningar på olika chefs-/ledaruppdrag.
Jag har ännu inte fått kommentarer eller frågor som jag uppfattar som negativa, irriterande eller svåra. Tvärtom, mitt svar brukar väcka intresse och i bästa fall ett förslag på jobb som jag borde kunna söka. Den bästa var häromdagen då en för mig tidigare okänd person jag pratade med i badhuset hoppades att jag skulle kunna bli kollega med hen i Nyköping.
När någon säger att ”Ja men då kan ju du passa på att vara ledig nu, vad skönt för dig!” gäller det att berätta att jag inte alls är ledig utan att det faktiskt är ”ett jäkla jobb att söka jobb”. Den som inte själv varit arbetssökande har svårt att förstå det. Varje jobbansökan tar en halv dag att hantera. Och det kan kännas motigt när endast 10 % leder till en intervju.
Av de 17 jobb som just nu intresserar mig har jag idag konstaterat att fyra faktiskt inte är något för mig. På tre av dem är jag kunskapsmässigt inte helt i den nivå som de efterfrågar och jag tror också att jag inte heller inom rimlig tid kommer lyckas få den efterfrågade kunskapen så att jag kan bidra till organisationen såsom jag önskar.
Den fjärde tjänsten tillika en av dem som arbetsförmedlingen tipsade mig om syntes till förstone faktiskt både lämplig och spännande. Men mitt i annonsen hittar jag för första gången en hänvisning till att de önskar en ung person. Omgiven av ganska höga formella krav och erfarenheter står det: ”Vi ser gärna att du är ung”. Det är väl åldersdiskriminering om något.
Jag har full förståelse för att det för det utannonserade arbetet, är en bra merit att vara ung, men detta är första gången jag ser det i skrift. När den första irritationen lagt sig, vilket det snabbt gör, beslutar jag mig för att trots förslaget kom från Arbetsförmedlingen, ska jag inte söka jobbet. Med de tre jobb jag sökte i fredags och måndags har jag 10 kvar att analysera.
Intervjun går hyfsat. Förutom rekryteraren deltar en av kollegorna ”in-spe”. Det blir ett trevligt samtal men vid ett tillfälle inser jag att den kunskap jag har inom IT är ante-daterad. Min bild av hur ett större IT-projekt drivs är från SL-tiden och är inte agilt såsom de arbetar idag. De arbetar mer på att få ut förbättringar successivt än efter ett avslutat projekt. Det passar mig i och för sig bättre, men det följer inte den struktur och plan som jag lärt mig.
Min styrka att snabbt kunna leverera ett lösningsförslag på ett problem de har sattes på prov och vid sittande bord får jag göra en problemanalys och komma med ett lösningsförslag. Det jag saknar inom ett område kanske kan vägas upp. Vi får väl se om jag går vidare. Förslaget verkar falla i god jord, och själv kommer jag på alternativa lösningar under min promenad hem.
Jag har ännu inte kommit till det skedet att jag får frågan: ”Har du fått något nytt jobb än?” eller ännu värre: ”Har du inte fått något nytt jobb än?” TRR tipsar om hur man kan tänka om frågorna kommer. Jag vet inte hur jag ska hantera dem när de kommer, men tänker att det inte är konstigt att faktiskt berätta om hur hård konkurrensen är. En av de nej-tackbrev jag fått berättade rekryteraren att vi var 127 sökanden.
Några av dem som frågar kanske känner sig osäkra och för egen del faktiskt helt enkelt vill veta hur dagens arbetsmarknad ser ut. Kanske funderar de på att själva byta karriär men inte vågar och då kan mina erfarenheter vara till hjälp. Det jag tänker om mitt jobb-sökeri är att det gäller att ha tålamod och påminna sig själv att jag är en kompetent person som fortfarande har mycket att tillföra nästa arbetsgivare. Eller hur?
