Idag var jag och ca 300 andra av TRR:s arbetssökande inbjudna på sommarmingel på Sergelbiografen. Minglet inleddes i biografens entré och därefter följde ett välkomnande av TRR. ”Det gäller att även som arbetssökande se till att hämta krafter och ladda batterierna så att man orkar med jobbsökandet”. Vi får råd att redan nu planera hösten.
Inbjudna inspiratörer och föreläsare för dagen som ger oss verktyg att göra detta är Cecilia Åkesdotter och Leila Söderholm. Det blir en förmiddag med många aha-upplevelser och många skratt. Cecilia är mjuk och uppskattande. Hon bjuder på sitt eget liv och sina egna erfarenheter.
Hennes föreläsning har sin grund i hennes övertygelse om att mindfulness är det verktyg vi borde använda. Vi har 65000 tankar varje dag varav 95% är repetition av sådana vi tänkt tidigare. Alltså är 3250 tankar helt nya. Vad gör vi med dessa? Vi får göra en del övningar för att pröva på hennes teorier, bland annat får vi alla sjunga Idas sommarvisa.
Hon pratar också om att hitta glädje i vardagen – att få livet att lyfta och hjärtat att le – om inte annat så ska vi fejka ett leende för det lurar hjärnan. Föreläsningen är fylld med inspiration, allvar, aha-upplevelser och användbara verktyg som till exempel att välja glädje, positiva fokus och aktiviteter, boosta glädje-kontot, stärka kontakten med vår glädjekälla men också hur vi ska behålla lugnet och vända en negativ känsla till en positiv.
Även Leila rekommenderar oss att fejka positiva känslor för att lura hjärnan. Och när hjärnan väl låter sig luras så kokar den ihop den cocktail av hormoner som vi behöver för att må bra. Det gäller alltså att framkalla känslan av saker man gillar för att må bättre.
Leilas ansats är att med humor, energi och igenkänning fast utan pekpinnar och utan att ge oss dåligt samvete, inspirera till ett nytt och hälsosamt liv. Hon baserar sin föreläsning på forskning. Hälsa är en helhet och det vi gör i vår vardag har stor effekt. Och forskningen visar att vår vardagsrörelse är livsviktigt. Hon visar också att vi måste få i oss de där 500 grammen grönsaker per dag, som alla rekommenderar oss, för att kroppen ska må bra.
Precis som man kan träna sin kropp kan man träna sin glädje, även när livet är tungt, och utifrån sin livserfarenhet är hon är den rätta att berätta det. Med enkla knep kan man överlista hjärnan. Man kan öva på att inte gnälla och istället träna sig i att vara generös. Leila visar också med med en bandera vi får, att man varken behöver mycket tid eller utrustning för att få in rolig rörelse i vardagen.
Vi ska ta oss ur gamla spår genom att lura hjärnan att börja göra sånt som är bra för oss. Hon trycker på hur vi genom vårt mindset – hur vi pratar med oss själva – tar vara på vårt eget ansvar. Just det att få kroppen att må bra är viktigt; en hälsosam kropp skapar ett positivt sinnestillstånd.
Men den enklaste vägen till lycka menar Leila är att göra gott för andra människor. Man kan träna sin glädje genom att vara optimistisk, generös och genom att vara i rörelse. Men också genom sitt social nätverk, genom att ha mål och en plan och slutligen genom att skratta mer. Även om inte skrattet är äkta så blir det det äkta genom att börja med ett fejkskratt.
Efter föreläsningarna bjuds vi på fortsatt mingel, kaffe och smörgås. Jag pratar med en tjej som nyligen flyttat till Stockholm för att få jobb inom sitt tidigare yrke som försäljare. Därifrån hon kom är det inte lätt att få sådana jobb. Hon har vid dryga 40, sökt flera lediga jobb men inte lyckats få napp.
Efter minglet drar jag vidare till månadsmöte med AddAge. Vi är ett 10-tal som sluter upp denna dag. Denna gång är mötet mer löst i konturen, utan någon egentlig dagordning. Tid läggs på att berätta om deltagarnas erfarenhet av Arbetsförmedlingen och meningen verkar i allmänhet vara negativ. Jag kan inte förstå det. Det är långt från min erfarenhet hittills.
I morgon ska jag ha mitt första uppföljningsmöte med AF. Det ska bli intressant att se om det är så illa som AddAge-gruppen som har längre erfarenhet speglar det; många olika handläggare som inte kan tillräckligt av den verklighet och den arbetsmarknad som de sökande i gruppen har.
Även om gruppen ger en del energi så känner jag att det är överhängande att den också tar energi. Den positiva känslan som jag fått på förmiddagen dämpas av den negativa känslan som finns hos en del av deltagarna som varit arbetssökande under längre tid.
Att hamna i en situation där man får många avslag eller nej-tack på jobbansökningar tänker jag kan påverka vem som helst negativt. Tipset jag vill ge, men inte gör, är det Cecilia rekommenderade då hon avslutade sin föreläsning: ”Är du inne i en jobbig period och du känner stressen och oron komma, ta tre djupa andetag och tänk att även det här kommer att passera”
