Personer över 55 år utgör 44 procent av de som äger och driver företag. Antingen startar man företag i sitt gamla yrke, eller så pensionerar man sig men startar eget för att bli konsult (företagare som har efterfrågan åtminstone så länge deras gamla kontakter inte gått i pension) och slutligen att man använder sin gamla kunskap och startar ett företag som omvandlar kompetensen till något som förädlar något annat. I dessa olika typfall är åldern både anledning och förutsättning för att börja företaget.
Den 9 april presenterar Anna Hedborg vid ett frukostseminarium som även sänds via SVT-forum den andra rapporten från den delegation hon leder. Rapporten, ”Att arbeta till 75 – en bra början”, har utarbetats av Fredrik Reinfeldt som på seminariet också presenterar den. Rapporten får stor medial uppmärksamhet och spridning.
Delegationen för senior arbetskraft med sina fem ledamöter och sju ambassadörer, har i uppdrag att verka för ett mer inkluderande och åldersoberoende synsätt i arbetslivet. Som en del i sitt underlag har för avsikt att ge ut ett antal rapporter på temat senior arbetskraft.
Reinfeldt skriver att ”när de barn som föds i Sverige i dag når sin 65-årsdag kommer medellivslängden troligen vara 90 år. Det finns de som säger att hälften av de barn som föds i dag kommer leva till att uppleva sin 100-årsdag”. Mycket har ändrats bara på ett antal år. Vårt pensionssystem är inte riggat för detta, vilket är ett problem i sig.
I dag är två miljoner invånare över 65 år. En generation från nu beräknas gruppen ha ökat till 2,9 miljoner, en ökning med 40 procent på bara några få år. Den största ökningen kommer att ske i åldrarna över 85 år. År 2054 kommer antalet 85-plussare i Sverige att ha fördubblats jämfört med i dag
Reinfeldt menar att när han först introducerande höjd pensionsålder som idé 2012 så var hans tanke att det skulle vara ett positivt erbjudande för att dem som ville och kunde skulle uppmuntras till att jobba längre. Han angav då att en lämplig ny ålder att ta sikte på skulle kunna vara 75 år.
När jag tittar igenom hemsidan för Delegationen för senior arbetskraft hittar jag bland annat en länk till en artikel från i början av mars i SvD Näringsliv där Allbrights vd Amanda Lundeteg intervjuas med anledning av den lista de tagit fram tillsammans med rekryteringsföretaget Michaël Berglund med 100 kvinnor över 50 år. Det är kvinnor som som de anser banar väg och inspirerar. Syftet är att bevisa att det är i valberedningarna som skon klämmer då man inte nominerar kvinnor till styrelseposter.
Den seglivade bilden av att äldre män har pondus, medan äldre kvinnor är passé lever kvar i styrelserummen.
Elisabeth Sundin, professor emerita Linköpings universitet berättar på ett lunchseminarium med rubriken Passé vid 43, under frågeställningen Äldre som företagare – finns de, om sin forskning om hur det är med företagande bland äldre.
Hon inleder seminariet med att påminna om Tage Danielssons visa (Blå Stetsonhatt) vilket för mig tillbaka till ungdomen och 88-öresrevyn. Seminariet arrangeras av Entreprenörskapsforum. Elisabeth lyfter frågan om när man egentligen är äldre. Svaret är det beror på. På bransch, på kultur, på lagen och på när man i statistik börjar definieras som äldre.
Vi tenderar att se människor som grupper inte som individer. ”Jaså har du en 6-åring, jag med då kan ju dom leka med varandra”. ”Jaså är din mamma 70, min med, då kan ju dom träffas och fika tillsammans.” Vad är det som gör att vi tror att ålder är en avgörande faktor för att tycka lika?
Carin Holmquist, professor emerita Handelshögskolan i Stockholm fortsätter seminariet med att säga att den nya pensionsåldern i framtiden kommer vara vår dödsdag. Carin berättar att antalet äldre ökar. I forskning om arbetsmarknad har generellt statistiken klumpats ihop för dem mellan 15-64 år, men det finns en del annan forskning att tillgå. Carin visar ett axplock och det är viktigt att följa gruppen eftersom den ökar i storlek.
Är upplevelserna av att vara åldersdiskriminerad kanske inte är grundad i verklighet utan i att man faktiskt inte uppfyller de krav som rekryteraren har? Är företagare dåliga på att förklara kraven på dem som de vill rekrytera för dem som de kallar till intervju? frågade Lennart Hedström, vd Trygghetsrådet retoriskt.
Rubriken Passé vid 43 kommer från en rapport från IFAU där man utifrån experiment dragit slutsatsen att åldersdiskriminering på arbetsmarknaden är omfattande. I experiment skickades över 6 000 fiktiva jobbansökningar med slumpmässigt tilldelad information om kön och ålder (i intervallet 35–70 år) skickades till arbetsgivare med en utannonserad vakans. Resultatet visar att intresset för den sökande faller då denne passerat 43.
Det innebär att givet att man i genomsnitt efter studier etablerar sig på arbetsmarknaden först vid 28-års ålder innebära det att man bara har 15 år yrkesverksamma år på sig innan man anses vara passé. Forskarna menar att det troligen är en stereotyp syn på äldres förmåga att vara flexibla och att kunna lära nytt som ligger bakom diskrimineringen.
En rykande färsk undersökning (LinkedIns Recruiter Sentiment) fokuserar på två områden där fördomar är vanliga vid rekrytering. Ålder och utseende/första intryck. 300 svenska rekryterare och HR-proffs besvarade enkäten. 1/3 av de tillfrågade ansåg att man tillhör ”den äldre arbetskraften” om man är 40 år eller äldre.
Den äldre arbetskraften uppfattas i undersökningen ha vissa fördelar gentemot den yngre, som till exempel relevant kunskap och erfarenhet, tålamod och helikopterperspektiv. Den yngre arbetskraftens upplevda fördelar framför den äldre är utbildning, självförtroende, analytisk förmåga och villighet att lära in ny kunskap.
Utifrån de olika seminarierna och de olika artiklarna kan jag se att jag har en brant uppförsbacke i mitt jobbsökeri. Inte bara åldern, utan även utseende och kön verkar vara styrande för rekryterarna. Men ska man tro LI-undersökningen så har jag i alla fall alla de fördelar som yngre arbetskraft uppfattas ha. Så då gäller det väl att börja med att använda det det till min fördel och vara med och ändra på den allmänna bilden.
Jag avslutar ovanstående reflexioner med lite intressant FAKTA: Lars Andersson, professor emeritus i gerontologi, var den som 1997 införde begreppet ålderism i Sverige. Ordet står för fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering. Visste du det?
