Ekonomichefen till vd: Tänk om vi satsar denna vidareutbildning på vår personal och våra anställda därefter säger upp sig. Vd:n till Ekonomichefen: Tänk om vi inte satsar och de stannar kvar. Till och från möts jag av denna tankeställare. Och jag har ofta undrat hur svenska företagare vill se på sina satsningar på utveckling av sina anställda?
Första veckan med min nya tjänst som ”jobbsökare” – dagen efter den sista på FTI – inleder jag med att anmäla mig till Arbetsförmedlingen, A-kassan, AGE och Bliwa försäkringar. Under veckan i övrigt hinner jag med att söka två nya jobb, komplettera uppgifter till A-kassan (vartefter de kommer med frågor) samt ha ett planeringsmöte via telefon med handläggare på AF.
För att få A-kassa samtidigt som jag både pluggar och söker jobb behöver jag ansöka via Mina sidor om att få studierna godkända. I min anmälan tar jag därför upp mina två pågående kurser. De förutsätter att arbetet inte upphörde på grund av utbildningen, att utbildningen inte hindrar mig från att söka och ta heltidsarbete, och att den inte finansieras eller har finansierats med någon form av studiestöd.
I kassans information står att de medger studier med en studietakt på högst 50 procent i högst 20 veckor inom samma ersättningsperiod samtidigt som jag får A-kassa under förutsättning att jag kan och vill arbeta. Spontant är jag orolig för effekterna på mina utbildningar i att ha en restriktion i tid och omfattning.
Man måste utvecklas för att hålla sin kunskap a-jour. När man är ”mellan två jobb” gäller det att kunna möta efterfrågan hos de företag som vill anlita en och alltså måste man även som arbetslös se till att hela tiden utveckla sig för att ha den kunskap som för tillfället efterfrågas.
Vi som söker jobb måste kunna fortsätta delta på kurser och utbildningar. Allt sådant som vår tidigare arbetsgivare planerade in i syfte att vi och företaget skulle hänga med i utvecklingen. Men frågan är: Får vi ersättning när vi vidareutvecklar oss eller måste vi lägga det på ”hold” tills vi får ett arbete?
Jag ställer fullt ut upp på själva grundförutsättningen, det vill säga att jag fortfarande ska ta arbeten jag erbjuds och att mina pågående utbildningar inte får hindra mig från att söka arbete, gå på intervjuer, tester och annat. Men för att vara anställningsbar måste jag hålla mig a-jour.
En typ av kompetensutveckling som jag ofta brukar delta på är frukostseminarier. På tisdagen går jag på ett sådant seminarium, denna gång om Marketing Analytics. Seminariet handlar om hur man mäter värdet av sina kommunikationsaktiviteter. Att mäta är viktig när man vill se vad som ger mest effekt, men också i diskussioner med ekonomichefen för att försvara den budget som avdelningen lagt fram.
Under förmiddagen diskuteras ett för mig lite nytt sätt att se på PR:s roll i säljprocessen. Diskussionen sätter igång tankarna på hur man skulle kunna använda PR-verktyget effektivare. Det väcker också mitt intresse för just pressfrågor och dess möjligheter och utmaningar. Efter seminariet bestämmer jag mig för att söka tjänsten jag nyss sett på LinkedIn.
Arbetet innebär att föreslå, planera och genomföra PR-insatser utifrån företagets övergripande strategiska mål. Det innebär också att vara kontaktperson med media och se till att press och annan media intresserar sig för arbetet kan vara nog så svårt när det gäller en så pass god verksamhet. Medier vill ofta belysa problem. Å andra sidan så är de prioriterade frågeställningar intressanta för journalister.
Även om jag inte arbetat som journalist så har PR legat inom mitt ansvar under hela min tid på FTI och jag har arbetat med press-frågor till och från under min tid på SL. Jag har gjort min beskärda del av timmar framför en kamera eller en mick, oftast i samband med att det varit problem som ska förklaras. Och otal är det antal pressmeddelanden och debattartiklar jag har skrivit i mina dagar.
När jag klickat in på annonsen på nätet möts jag av ett test. I testet ska jag svara på ett par frågor som ska visa på min potential. Jag blir ännu mer nyfiken. Efter lite funderande så återkommer programmet med svaret Okej Match. ”Det här ser ut att vara en okej match för dig. Gå vidare genom att trycka på knappen nedan.”
Först nu uppmanas jag att lämna de grundläggande uppgifter om mig som de behöver. Dessa uppgifter ska inte arbetsgivaren kunna se vid sitt första urval av kandidater.
Jag får veta att jag inte behöver uppge kön, var jag bor eller ladda upp en bild om jag inte vill (men födelsedata säger de inget om, och det första man ska ange är sitt födelsedatum). Det ska erkännas att faktasidan avslutas med frågan om denna ansökan ska Visa din könsidentitet i ansökan eller Visa ålder i ansökan. Jag svarar nej på båda frågorna.
När handlingarna är inskickade går jag vidare för att forska mer i en annat intressant annons som kommunikationschef. Även det jobbet tilltalar mig och jag anpassar mitt CV och skriver ihop ett nytt personligt brev som jag dagen efter (klockan fem i 10) laddar upp på rekryterarens webb-sida.
Om du tvivlar, kan jag berätta att det här att söka jobb faktiskt är en heltidsuppgift. Jag ska söka jobb, vilket i sig tar många timmar i anspråk för varje intressant jobb som jag hittar. Men till detta kommer sådant som måndagens administration som tar mig dryga sex timmar i sträck, och det räcker inte med dessa. Arbetsförmedlingen bokar en tid för planeringssamtal som jag håller fredag, det resulterar i en handlingsplan som jag ska följa.
Och nya att-göra-uppdrag dyker upp från A-kassan. De efterfrågar dels en studieplan för utbildningarna dels att jag ger skatteverket en fullmakt att lämna ut mina deklarationer för tre år tillbaka. De vill verifiera mina uppgifter om pågående utbildning och att mitt företag är vilande och inte varit aktivt de senaste sex åren.
