Sista dagen på FTI och entrédörren fungerar inte med min dörrnyckel när jag kommer på morgonen. Snabbt far tanken genom mitt huvud: Är jag redan avkopplad? C. i receptionen öppnar och berättar att jag måste slå in min kod om jag kommer före kl 8. Det har alltså inte varit så att jag alltför ofta kommit så här tidigt till kontoret i Solna Businesspark. Anledningen till min tidiga närvaro denna dag är att jag ska träffa HR-chefen för avgångssamtal.
HR-chefen och jag går igenom avtalet och stämmer av att det som överenskommits, har genomförts. Jag ber att få ett intyg på att jag slutat, som jag enligt uppgift kommer att behöva när jag anmäler mig på arbetsförmedlingen. Vi diskuterar hur jag ska få ett betyg eftersom endast en av mina mer nära arbetskamrater finns kvar. Jag får i uppdrag att skriva ett utkast som HR-chefen ska ta med den kvarvarande kollegan som kan bedöma innehållet.
Det har hänt mycket sedan jag började för åtta år sedan. Av mina dryga 50 kollegor tillhör jag och ett tiotal, dem som varit längst på företaget. Och av ledningsgruppen som jag tillhört är alltså nu endast en person kvar i tjänst av dem som var anställd då jag började. H. är ett gott val att verifiera min historia. Vi är sååå olika och ändå lite lika, så jag känner förtröstan.
En snabb avstämning med vår externa kundtjänstleverantör följer för att göra en offentlig summering av avtalet vi har oss emellan. Det ska vara lätt för de anställda att veta vilka överenskommelser som gjorts. Mötet följs av en snabb promenad till vår massör. Redan i början av året bokade jag en sista företagsmassage. Den är välbehövlig just denna dag.
En kollega, R., möter upp hos massören och vi gör sällskap till centrum och jag blir bjuden på lunch. Vi pratar om vad som hänt under året som gått och kommer överens om att stötta varandra även när vi skiljts åt yrkesmässigt. Det blir en god men också en mycket känslosam lunch.
På eftermiddagen gör jag uppdateringar i utbildningsmaterialet och mejlar över till vår externa kundtjänst. Eftersom jag ska få behålla min bärbara dator (som i och för sig har fyra år på nacken och låter som ett tröskverk) så får jag hjälp av IT att lägga upp ett konto utanför nätverket så att jag kan använda datorn utan att vara inloggad mot företaget.
Det tar längre tid än jag tänkt och jag blir sen till överlämningsmötet med kommunikationschefen. Hon väntar och undrar vart jag tagit vägen. Efter en snabb genomgång så inser jag att jag förmodligen får jobba ända in i kaklet. Det innebär att det blir fullt helgarbete denna helg.
Beslutet om att arbeta under helgen innebär att stresstrycket lättar lite och jag kan ta en lugn kväll istället för att arbeta till jag är klar. Efter överlämningsmötet fikar vi tillsammans med kollegorna; det är avtackning av en konsult så återigen bjuds vi på tårta. Jag får även tillfälle att växla några ord med nya vd:n och önska honom all lycka.
Resten av dagen ägnar jag åt att spara ned privata dokument och lösenord till alla hemsidor som jag av lathet valt att lägga minnesfunktion på i samband med inloggning. Jag går igenom system för system och uppdaterar lösenorden.
Dagen närmar sig slutet, en efter en gör mina (snart före detta) kollegor helg. När de passerar mig så får jag hälsningar, kramar och lyckönskningar. De undrar var jag ska göra framöver och en del blir förvånade över att jag ska söka nytt arbete. De tror väl att jag ska slå mig till ro i en pensionärstillvaro. Men det är ännu inget för mig. Jag vill lära mig nya saker, utvecklas och känna att min kunskap kommer till användning.
Veckan summeras ändå hittills som givande, trots att jag varken fått någon återkoppling på jobben jag sökt. Inte har jag sökt något nytt jobb. De arbeten jag ser är sådana som andra passar till. Jag mejlar annonserna till dem de hör hemma hos. Jag kan också glädjas åt att en före detta kollega som varit arbetslös ett tag fått ett nytt jobb, trots (eller kanske på grund av) att jag inte blev tillfrågad att ge referenser som hen ville jag skulle.
Att lägga planeringen för min första jobbsökarvecka visar sig redan innebära en aktivitet varje dag. På måndag ska jag anmäla mig till arbetsförmedlingen, tisdag och torsdag är det nätverkande inne i stan, onsdag och fredag är det workshop på TRR och på lördag är det stämma där jag förhoppningsvis blir utsedd till styrelseledamot.
Resten av tiden så tänker jag göra analyser av företag jag vill arbeta på, rekryteringsfirmor jag ska kontakta och se vilka lediga arbeten som finns att söka. Det verkar troligt att veckan blir fulltecknad. Jag har en tendens att göra för mycket, så det gäller att börja med ett bra schema
Jag har även skaffat ett träningskort för årets som kommer. Kortet är på Eriksdalshallen och innehåller obegränsade möjligheter att delta på simning, gym och idrottspass. Även det måste jag planera in i schemat. Under halvåret som gått så har jag inte utnyttjat den möjligheten alls. Och det har satt sina spår, såväl fysiskt som psykiskt.
Hur ser du på träning och jobbsökning, ska det ena utesluta det andra eller hänger det ihop? Jag är lite fundersam hur jag ska se på detta. Under en normal arbetsvecka så lägger vi ju normalt all träning utanför arbetstid. Nu är min arbetstid den att jag ska söka arbete. Har jag då samvete att lägga tid på att träna? Vad säger du?
