”Hej Annica. I vår rekrytering av chef till kommunikationsavdelningen har vi såhär efter en vecka efter sista ansökningsdag inte avslutat urvalsarbetet. Vi räknar med att bli klara med det i kommande vecka då vi också kommer att kontakta sökande till intervju. Vänliga hälsningar”
Återkopplingen, på i alla fall en av ansökningar jag skickade in förra veckan, kom idag. Denna vecka har jag haft fullt fokus på att ”sy ihop säcken” i mitt projekt. Det som återstår är slutrapporten (nästan klar), dokumentation av nya rutiner (också nästan klart), utbildning av utbildare och rekommendation till beslut för tekniskt stödsystem för inkomna samtal och mejl. Inget nytt jobbsökande denna vecka alltså.
I ett inlägg på LinkedIn fick jag tips på att man sökte en kommunikationschefstjänst. Först i morse hade jag tid att gå igenom annonsen. Återigen läser jag en annons för en tjänst som är som klippt och skuren för mig. Dessutom är uppgiften som företaget har angeläget och intressant.
Företaget söker någon som har erfarenhet av opinionsbildning, digitala medier, strategisk kommunikation, att leda andra, att ha jobbat med byrå och av att jobba fram kampanjer. Enheten har ett nära samarbete med andra enheter. Därför vill de ha en chef som kan göra goda prioriteringar och arbeta hållbart.
Ett jobb i ett högt tempo (vilket jobb är inte det?) är det, med tvära kast beroende på den politiska världen (inte det heller så ovanligt). Man efterfrågar en person med god förmåga att samarbeta, är tydlig i sitt ledarskap och kommunikation och har ett starkt samhällsengagemang. Jag har all den kunskap och erfarenhet de söker. Men, sista dag för att lämna in sin ansökan var i går. Frågan är om jag ska söka trots det är en dag för sent?
Vad är det värsta som kan hända? Jag drar mig till minnes filmen som sändes i början av året om Dagny, 106 år. I dokumentären har Dagny blivit erbjuden huvudrollen i en kortfilm som regisseras av en ålänning. Hennes funderingar och tankar kring erbjudandet blir inspelad i en dokumentär för SVT. Och när hon tackat ja och är på väg till Åland konstaterar Dagny att det ”kan bli katastrof, det är det värsta som kan hända”
Just det angreppssättet, det vill säga att ställa sig frågan om vad som är det värsta som kan hända, har jag använt mig av under en stor del av mitt yrkesliv. Inför en konferens, när vi ska ta ett viktigt beslut får jag tipset om tekniken. Den som ger mig tipset säger också att om svaret är att någon riskerar att dö, så är det självklart att inte välja alternativet. Inget handlingsalternativ är värt det.
Från den dagen har jag ställt mig just den frågan varje gång jag ska ta ett viktigt beslut. Jag har inte vid något tillfälle kommit fram till att konsekvensen skulle vara att någon riskerar att dö. De konsekvenser jag kommit fram till skulle kunna vara möjliga har jag bedömt att jag överbrygga. Men visst har det hänt att jag också identifierat konsekvenser som är sådana som jag inte vill se och som gjort att jag valt att inte gå vidare.
Nu kvarstår alltså frågan: ska jag söka jobbet trots att jag missat sista ansökningsdagen. Vad är det värsta som kan hända? Jag är helt övertygad om att ingen kommer att dö om jag sänder in min ansökan idag. Men samtidigt så funderar jag på hur jag själv skulle ha reagerat om jag fått in en ansökan, dagen efter det att sista ansökningsdagen passerats.
Jag kommer fram till att min syn på den sökande skulle påverkats negativt. Även om allt det jag söker skulle stämma med de vi efterfrågar så skulle det faktum, att ansökan kommit in för sent, säga något om lämpligheten att välja den sökande. Visst kan det finnas många förklaringar till en försenad ansökan, men det ska mycket till om kompetensen överträffar förseningen.
Efter att ha funderat fram och tillbaka så landar jag i att jag nog gör bäst i att inte skicka in min ansökan. I den bästa av världar kommer företaget erbjuda andra intressanta tjänster och då vill jag verkligen inte känna att jag ”bränt” mina chanser.
Varje dag under veckan som kommer är helt inplanerade. Måndag och onsdag är det skrivning i spanska. För att bli uppflyttad i nästa klass, måste jag lyckas bra. På tisdag ska jag gå på föreläsning av Lena Andersson. På torsdag blir jag avtackad av ledningsgruppen på jobbet. I övrigt har jag också möte nummer två med min rådgivare på TRR. Vi ska tillsammans planera nästa fas i min karriär, det vill säga mitt arbete med att söka nytt arbete.
Nu är det endast 15 arbetsdagar kvar till sista dagen på nuvarande jobb. Därefter går jag in i en ny fas i mitt liv. Vad är man om man inte arbetar? Vad svarar man på frågan ”vad sysslar du med?” En del har jag hört svarar att man är ”mellan jobb”. Samtidigt har man ju faktiskt ett jobb och ett krävande sådant: det vill säga jobbet att söka nytt arbete. Kan man kanske säga att man arbetar med rekrytering? Eller har du något bättre förslag?
