”Fel. Något gick tydligen fel här. Våra tekniker jobbar på att lösa problemet”. Gång på gång möts jag av meddelandet när jag försöker registrera mig på rekryteringsfirmans hemsida. För att söka jobbet som jag spanat in måste min ansökan gå via firman. Och för att lämna ansökan hos dem måste man som de säger: ”bli en del av vårt nätverk”.
Några timmar före jag får felmeddelandet, deltar jag på ett frukostseminarium om mångfald. Det blir allt mer populärt att prata om åldersdiskriminering, liksom om inkludering. Därav seminariet. Men just mångfald är en komplex fråga och vägen till normkritisk kommunikation kan vara svår att manövrera, speciellt beroende på hur brett perspektiv man väljer att ha.
För mig är mångfald mycket. Egentligen är det allt som är en blandning av olika egenskaper hos en grupp, av kön, ålder, sexuell läggning, etnicitet med mera. På seminariet står grundarna av nätverket ”All of us” på scenen och har ambitionen att ge oss som deltar en förståelse och insikt om inkluderande kommunikation, och hur vi undviker fallgropar, utifrån aspekten om etnisk mångfald.
Nätverket vill hjälpa företag inom kommunikationsbranschen att skapa en bättre bild av Sverige, höja den kulturella och etniska mångfalden, kreativiteten och skapa ännu bättre kommunikation. Det är Sveriges kommunikationsbyråer (KOMM) som bjudit in oss och grundarna till nätverket. Seminariet hålls på Berghs inne i stan och är välbesökt.
Precis som många andra branscher lider reklam -och kommunikationsbranschen enligt nätverket av brist på representation. Bristen visar sig till exempel i avsaknad av etnisk mångfald på byråer och på marknadsavdelningar. Den visar sig i kommunikationen som skapas, i strategier som sätts, i paneler, i skolor och jurygrupper. Och bristen påverkar reklamens utformning mot målgrupperna.
Nätverkets tre grundare Canan Yasar, Nicole Kavander och Roshanak Fatahian berättar om sina egna upplevelser och ger oss tips. De lyfter fram ett antal olika reklamkampanjer och reflekterar kring dessa. Man kan inte säga sig vara inkluderande bara för att man i reklamen har modeller som har blandade hudfärger, det krävs mer än så.
Som så många gånger förr sänder jag en tacksam tanke åt SL. Tiden som vd för SL Kundtjänst påverkade mig och formade mitt sätt att tänka då det gäller mångfald. Vi som arbetade där hade olika religioner och vårt ursprung var säkert från runt 50-talet olika länder. Men där var det också som en kittel av andra olika blandningar, av kön (självklart) och sexuell läggning inte minst. Att vara vd för detta gäng var en lycka men också en utmaning som krävde att man såg människan bakom det ”yttre”. Ursprung, religion, sexualitet blev en ickefråga.
Under seminariet tänker jag på tv-reklamen som min kundtjänstkollega D. med familj deltar i. Reklamen är för ett konsumentkreditföretag. Trots att reklamen sänds flera gånger om dagen och trots att jag känner D. mycket väl, så kan jag inte för mitt liv minnas vad företaget de gör reklam för heter. Jag är tydligen inte målgruppen.
Även Viktväktarna har en reklam som rullar just nu i tv. Personerna som deltar agerar i den är en sinnebild av amerikaner. De ska väl uppfattas vara svenskar men deras agerande kan inte vara längre därifrån. Reklamen gör mig irriterad varje gång den sänds. Och ändå minns jag avsändaren, så troligen är jag väl ändå målgruppen.
Såväl ”All of us” som jag förespråkar väl egentligen samma sak men ur olika perspektiv. Reklamen måste anpassas till den målgrupp man vill nå, man måste använda de kommunikationstekniker som målgruppen är lyhörd för. Den som ska nås av reklamen måste känna sig berörd av budskapet. Med inkluderande kommunikation känner alla sig sedda. Oavsedd vilken hudfärg, ursprung, ålder, kön med mera som de har. Är man sedd så lyssnar man.
Annars är idag dagen då jag ska söka Jobbet med stort J. Det vill säga det jobb som är helt perfekt för mig. När jag återigen läser annonsen ser jag att det är en rekryteringsfirma som handlägger processen. För att kunna lämna in min intresseanmälan måste jag alltså skapa ett konto på rekryteringsfirmans nätverk.
Rekryteringsfirman har jag i min profession använt då jag anställt kollegor och jag har varit nöjd med dem. Det är intressant att nu som arbetssökanden studera deras arbete. Jag googlar information om företaget och snubblar över en artikel där företaget försvarar sig mot en anklagelse om åldersdiskriminering. En person säger sig ha sökt ett 20-tal jobb som företaget administrerar och inte i något fall blivit kallad till intervju.
Varningsklockor ringer i mig då jag inser att jag måste skapa ett konto hos dem för att kunna visa intresse för en ledig tjänst. Men tjänsten, med sin blandning av kommunikation, chefs-/arbetsledning, medlemskap i ledningsgruppen och direktrapporterande till den ansvarige, passar mig så jag söker fram rekryteringsfirmans hemsida via min dator.
Det verkar vara något knas med sidan. Min dator kan inte läsa annonstexten som döljs av en login-ruta. Jag väljer ”skapa konto” i rutan och kommer till ett formulär som inte heller går att använda. Jag prövar nå företagets hemsida via min smartphone istället. Där kan jag fylla i formuläret. Fast som sagt, när jag klickar på ”send” möts jag av felmeddelandet ovan. Jag suckar djupt.
Eftermiddagen har övergått i kväll och då tekniska fel hindrar mig från att de facto skicka in ansökan bestämmer jag mig för att i morgon söka kontaktpersonen på rekryteringsfirman. Det ska bli spännande att höra varför tekniken strular inte bara in formuläret utan också då det gäller denna annons.
Är teknikstrul något som är vanligt förekommande och som hindrar dig från att söka intressanta jobb. Är det ”skit bakom rattarna” som är mitt problem? Berätta gärna om de erfarenheter du har av att lämna ansökan via rekryteringsföretag. Är de liknande dem jag beskrivit här ovan? Hur har du tacklat problemen?
