I samma stund som skilsmässa mellan mig och företaget är ett faktum – det vill säga när ledningen tar beslut om att lägga min tjänst som kommunikationschef på en konsult, vars företag också ska ta fram en helt ny strategi för företagets kommunikation – inser jag att det är dags att börja fundera över vad mitt nästa karriärsteg skulle kunna vara.
Närmast till hands och kanske naturligast i min ålder, är att fundera på möjligheterna att gå i pension. En gång i tiden – för läääänge sedan – var jag inställd på att jag skulle gå i pension som 61-åring. Det blev något av en dröm för mig. Jag har genomgående haft arbetsgivare med kollektivavtal som innehållit tjänstepension. Därutöver har jag dessutom sett till att spara i privata pensionsförsäkringar för att kunna möjliggöra denna dröm.
Pilla mig i naveln om dagarna…Jag inser att det inte är ett liv för mig. Nåväl, men att komplettera livet som pensionär med ett volontärarbete? Jag smakar på tanken och den känns bra, mycket bra. Strax före jul träffar jag en person som arbetat med logistik och projektledning för Läkare utan gränser. Jag inser att det är något som verkligen skulle passa mig och anmäler mig därför omgående till ett möte om deras arbete via deras Facebook-sida.
Hemsidan volontarbyran.org som jag hittar i samma veva gör mig smått lyrisk över alla intressanta uppdrag som annonseras ut. På sida upp och sida ned presenteras uppgifter möjliga att söka för dem som vill bidra med sin kompetens och tid. Ca 700 olika arbeten hos över 200 olika organisationer finns dagligen. I vågskålen för ett volontärarbete ligger att jag har andra ekonomiska möjligheter än dem som varit hemma med barn under yrkeskarriären.
I den andra vågskålen ligger att min månatliga och livsvariga pension påverkas kraftigt av att ta ut den som enda försörjning resten av livet redan från 2019. För varje år som jag inte har en inkomst från arbete så minskar den månadsersättningen med i runda slängar knappa 8 % per år. Jag funderar på om jag är beredd på det. Tänk om jag lever länge?
Volontärspåret är i alla fall ett som jag verkligen vill utforska mer och jag lägger internetsidan på minnet medan jag fortsätter fundera på alternativen. Som jag ser det så är det anställning eller eget företagande kvar att välja på. Att aktivera mitt egna företag som för närvarande är vilande, är ett alternativ som jag lägger åt sidan så länge. Kvar återstår alltså att söka anställning.
I medierna läser jag om svårigheterna för andra i min ålder att få arbete. I min bekantskapskrets finns flera som inte ens blir kallade till intervju trots goda meriter. Helt ofattbart. Jag googlar för att hitta vittnesmål från jobbsökanden om hur det går. Jag blir förvånad över att jag inte hittar några bloggare. Har jag problem med sökmotorn eller är det så att de som söker jobb inte vill offentliggöra sina erfarenheter. Det verkar mest vara rekryterare, konsulter och de som har jobb som skriver inlägg och artiklar om ålderismen.
Om det är rätt så blir då min fundering: varför? Kanske finns här någonting som jag kan bidra med till samhället. Här föds alltså idén om att jag för mig själv, för andra i min ålder som vill söka nytt jobb liksom för dem som tvingas till det, genom denna blogg faktiskt kunna berätta om mina erfarenheter med att söka nytt jobb. Jag säkrar under tiden upp mitt dagliga bröd genom den ersättning jag skulle kunna få från Arbetsförmedling, AGE och inkomstförsäkringen via fackföreningen.
Volontarbyran.org gör sig hela tiden påmind i min mobil. Då och då går jag in på och skannar igenom de uppgifter som bjuds ut som till exempel i veckan som gått, när jag är ute på en lunch med en i mitt nätverk (som jag börjat aktivera). Jag och mitt lunchsällskap börjar att prata om denna hemsida. Jag går in för att ge några aktuella exempel på uppgifter som tillsätt just nu.
Och plötsligt händer det. Den tredje annonsen jag läser upp är en förfrågan efter intresserade till ett styrelseuppdrag som jag verkligen skulle vilja ha. Det är valberedningen som annonserar efter intresserade. När jag kommer hem kan jag inte fort nog fylla i ansökan och sända iväg den. Till min förvåning får jag svar inom ett par timmar med en fråga om att ställa upp på intervju dagen därpå. Efter några mejl fram och tillbaka kommer vi överens om att jag ska bli uppringd kvällen därpå.
I onsdags blev jag alltså uppringd av valberedningens representant. Vi hade ett bra och intressant samtal. Både hen och jag landade i att min profil och tidigare kompetens skulle kunna komma till användning. Givet att övriga i valberedningen vill utse mig och givet att jag sedan blir vald på stämman i april, är mandatperioden för ledamot i styrelsen två år. Mötena är kvällstid och de kommer att kunna upprätthållas utan problem även när jag väl får ett nytt arbete.
Tidigare i veckan dök även drömjobbet upp bland utannonserade lediga arbeten. Det är ett jobb som jag ska söka i helgen. Sammanfattningsvis kan i så fall veckan summeras till positiv; med en sökt drömtjänst OCH goda utsikter att få ett volontärarbete. Tänk om jag till min lycka får allt jag önskar samtidigt (I wish). Man kan ju drömma. Hur ser du på volontärarbete? Har du något som du brinner för och som du antingen redan gör eller skulle kunna tänka dig att göra på ideell basis?
