De som fyllt 50 säger sig ha svårt att få nytt arbete. Man undrar varför? I en undersökning som företaget Feelgood genomfört svarar cirka 20 000 anställda på frågor kring engagemang, jobbstress, delaktighet och påverkansmöjligheter. Resultatet visar att de som är över 50 har högre engagemang, starkare känsla av delaktighet, mindre korttidsfrånvaro och mindre stress. Kanske kan dedikerade 50-åringar bidra mer än de 30-åringar som strävar efter självförverkligande?
”Svenskarna lever allt längre och friskare liv. Medellivslängden ökar i genomsnitt med 3,5 timmar varje dygn”. Så inleder regeringen sitt pressmeddelande från i helgen kring förslaget till höjning av de nya pensionsrelaterade åldrarna. Är man född 1958 eller senare så föreslås man att arbeta längre. Redan nästa år 2020 föreslås den lägsta ålder för att ta ut allmän pension höjas från 61 till 62 år samtidigt som rätten att ha kvar sin anställning (LAS-åldern) höjs från 67 till 68 år.
I lördags, den 2 februari släppte socialdepartementet ett pressmeddelande om att man tänker remittera förslag på hur de pensionsrelaterade åldrarna ska höjas. Förslaget är i linje med pensionsöverenskommelsen från december 2017. Efter vårens remissperiod kommer förslaget läggas fram för riksdagen för beslut. Och beslut lär det bli, eftersom det är framförhandlat av en majoritet av partierna. Ändringarna försvaras med att svenskarna lever allt längre och har ett friskare liv.
När fler ska arbeta längre krävs att de som är äldre och som idag inte har jobb, faktiskt får ett. Och dessutom får ett arbete som både drar nytta av kompetensen och belönar erfarenheten. Det krävs också att de som deltar i rekryteringsprocessen ökar sin kunskap om vad just vi seniora sökande kan bidra med och att de ser till att åldern inte slentrianmässigt ses som ett hinder.
Jag minns en dag då jag vid 45 års ålder och som relativt ny som ansvarig för en stor kundtjänst satt med en grupp erfarna utbildare. Våra rekryterare hade gjort en omfattande gallring bland sökanden och nu hade vi ett 20-tal att gå igenom till de sex utbildningsplatserna.
En av de sökande, låt oss kalla hen D., var fyllda 40. Övriga var mellan 20 och 30 som de flesta andra på arbetsplatsen. Mina ögon föll genast på D. Jag lyfte fram hens ansökan och tog upp den till diskussion. Utbildningsledaren, K., tittade fundersamt på mig och pekade försiktigt på att D. var över 40 år fyllda.
”Hur tänker du kring det” undrade jag
”Vårt arbete går ju ut på att hitta och presentera bästa val för den som ringer, baserad på analyser av de olika valmöjligheterna” svarade K.
”Jo men på vilket sätt påverkar D:s ålder, hens möjligheter att göra ett bra arbete efter utbildningen.”
”Inte efter utbildning kanske”, svarar K. och fortsätter ”men äldre har svårare att tillgodogöra sig vår utbildning i den takt vi har planerat den”
Skulle ålder kunna vara ett hinder? Detta är första gången jag kommer i kontakt med det som numera går under benämningen ”ålderism”. Innan jag kunde hindra mig säger jag förvånat ”Så du menar att jag som är jämngammal, kan klara av att vara chef för företaget men jag skulle inte kunna klara vår utbildning till kundtjänstmedarbetare”?
Min replik var kanske inte den mest lyckade i den situation jag befann mig i, men liknelsen blev tack och lov inledning på en mycket bra diskussion i gruppen kring vad vi vill med vår rekrytering. Ett tidigare misslyckande hade lagt grund till rekrytering av unga medarbetare. De man inte hade med i beräkningen var att yngre inte har erfarenhet att anpassa kunskapen efter målgruppen. Det var var också vanligt att de inom något år eller två valde att sluta.
Utifrån ett hälsoperspektiv, finns det stora möjligheter för ökad sysselsättning i åldersgrupperna över 65 år. Det konstaterar Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk (IFAU) i en rapport från 2015. Studien visar att hälsan förändras mycket mindre än vad sysselsättningen gör. Vi svenskar ska enligt regeringen, leva längre och ha ett friskare liv. IFAU:s rapport lyfter fram att givet att om relationen mellan hälsa och hur länge vi arbetar hålls konstant, skulle vi idag jobba mycket längre.
Feelgoods rapport är baserade på datamaterialet från deras hälso-, arbetsmiljö- och livsstilsundersökning (HALU) 2017. Undersökningen har gjorts sedan 2008 och över 20 000 besvarar årligen undersökningen. Även om den inte har ett representativt urval av hela den arbetande befolkningen pekar resultatet ändå på att äldre i viss mån kan ha fysiska besvär, samtidigt som den också belägger att den självupplevda hälsan inte försämras avsevärt efter 50 års ålder.
Däremot visar undersökningen att äldre upplever att de, jämfört med yngre, är mer delaktiga och engagerade i sitt arbete. Man kan undra om dessa skillnader är ett uttryck för att det finns skillnader i attityd till arbete och livet i övrigt mellan generationerna? Liksom undra vilka konsekvenser skillnaderna kan få för arbetslivets längd i framtiden?
Det talas mycket både om skillnader mellan generationerna i synen på arbete och om att unga i dag mår dåligt. Rapporten visar att även om yngre har en lägre sjukfrånvaro så kommer skillnader i frånvaron till uttryck. Yngre har trots lägre sjukfrånvaro påtagligt högre upprepad sjukfrånvaro än äldre. Den upprepade frånvaro är så pass mycket vanligare, att den skulle kunna hänga ihop med den lägre arbetstillfredsställelse som ses bland de yngre.
Rapporten väcker dels mina funderingar på hur unga kommer att vara som äldre dels sätter den ljuset på det bidrag äldre kan tillföra givet att de stannar kvar i arbetslivet. Det vill säga de som kan bli kvar på arbetsmarknaden då införande av Artificiell Intelligens (AI) ersätter alla monotona arbetsuppgifter.
PS. Hur gick det med rekryteringen till utbildningen på kundtjänsten? Jo, D. anställdes och kanske tog utbildningen lite längre tid. Men D. blev en mycket omtyckt och skicklig kollega som blev kvar länge.
