”Är det du som är Annica?” Jag hör frågan just när jag har hällt upp en kopp Cappuccino och satt mig ned i TRR:s reception för att bläddra igenom Dagens Nyheter. U. står framför mig och ber mig följa hen till ett samtalsrum. Vi passerar igenom deras fina lokaler med arbetsplatser gjorda för klienterna och går in i ett enskilt samtalsrum.
Vi pratar om mina möjligheter att få en anställning vid min ålder. Rådgivaren U. trycker på att en av de viktigaste parametrarna är den inställning man har. Vill jag verkligen ha ett nytt jobb? Min inställning påverkar den tid och kraft jag lägger ner på att söka jobb. Min inställning påverkar hur jag presenterar mig i ansökningshandlingar och vid intervjuer. Det är självklart. Rätt inställning kommer med ärlighet. Mot mig själv och dem jag träffar.
I samband med julhelgen fick jag av U. en tidningsartikel och ett Youtubeklipp med Alison Ledgerwood. Båda har lite olika vinklingar på hur man hanterar situationer som till exempel arbetslöshet. Hur den inställning man har påverkar hur man ser på situationen. På väg till mötet funderade jag på om vi skulle prata om just denna fråga. Men samtalet börjar i min bakgrund och vad jag vill framöver.
Jag får frågan om när jag senast gjorde ett CV? Inte sedan slutet av 70-talet tror jag, om man bortser från LinkedIn så har jag väl inte gjort något CV på närmre 30 år. Vi pratar om att göra ett CV, säkerställa referenter och börja formulera ett brev som kan ligga som mall vid ansökningar. Jag har en del att göra med andra ord.
Vi tittar på mitt LinkedIn-konto och jämför med U:s eget. Vi konstaterar också att även mitt det måste uppdateras. Jag får tips och råd på vad som kan förbättras. U. tipsar om att lägga upp en bakgrundsbild och öppna upp kontot så att det framgår att jag är intresserad av jobberbjudande. Jag får också rekommendationen att sedan uppdatera LinkedIn minst en gång i månaden så att rekryterarna vet att jag fortfarande är intresserad.
Jag får tips på hur jag ska göra mitt CV. ”Gör det kort” så att det går snabbt att läsa för rekryteraren, gör det tydligt, fokusera på de resultat jag levererat och naturligtvis varför den som rekryterar ska välja mig. U. föreslår att jag gör en summerande ingress och rekommenderar också att jag lägger in ett fotografi på mig själv.
U. poängterar att jag ska vara noggrann med form och layout. Till exempel genom att använda ett och samma typsnitt rakt igenom. Ett annat tips är att se till att de dokument jag skickar in är PDF:ade. Det vill säga att spara dokumentet som ett PDF för att göra det svårare att ändra det och det för läsaren ser ut som jag vill, att inga stycken hoppar eller att rad- och/eller sidbrytningar blir fel.
U. lyfter fram att det är viktigt att jag själv måste säkerställa att anmäla mig på Arbetsförmedlingen och till TRR:s avdelning för AGE. Eftersom jag är över 40 år får jag AGE som innebär a ekonomisk täckning för skillnaden mellan arbetslöshetsersättningen och 70 % av min lön under de första 130 dagarna och därefter de efterföljande 260 dagarna med 50 %.
Tiden för TRR:s stöd startar vid sista anställningsdagens slut och pågår i två år. Dessutom finns ett efterskydd som gäller i fem år från sista anställningsdagen. Det innebär att jag kan återkomma till TRR och få hjälp fram till dess jag fyller 67 även om det jobb jag väljer skulle upphöra.
Vi avslutar med att U. trycker på vikten av att jag ser ”rekryteraren” som min bästa vän. Och att jag ska inse att hen kan komma i många olika former och skepnader. Det kan vara personen jag möter i hissen, det kan vara min kompis vän eller kanske ett engelskt företag som fått uppdraget att rekrytera till den svenska marknaden.
Jag går hem med en avslutande uppmaning att göra en ”hisspresentation” som snabbt tydliggör vad jag kan erbjuda. Men också att fundera på att göra en LinkedIn sida på engelska som komplement till min svenska dito. Hur ser din LInkedIn sida ut? Är det dags att planera in en digital vårstädning?
